Järpen är Sveriges minsta skogshöna och en diskret invånare i våra granskogar. Den känns igen på sitt vassa visslande läte och sin ljusa fjäderdräkt. Trots sin skygghet spelar järpen en viktig roll i skogsekosystemet och har ett stort värde för både naturvård och jakttradition.
Järpen är en liten och diskret fågel som trivs i fuktiga, täta granskogar. Den är ungefär lika stor som en kaja och känns igen på sin ljusa fjäderdräkt och det svarta bandet på stjärtspetsen. Tuppen har en svart strupe, medan honan är gråvattrad. Flykten är kort och låg – ofta landar järpen redan efter 30–50 meter.
Fågeln lever i par större delen av året, vilket är ovanligt bland skogshöns. Den har ett tydligt revir på cirka 20–40 hektar och föredrar skogar med både gran och inslag av lövträd. Under sommaren äter den bär och örter, medan vinterfödan består av knoppar och hängen, särskilt från al.
Järpens största hot är rovdjur som duvhök, mård och räv – särskilt efter år med många gnagare, då rovdjuren blir fler och söker annan föda. Den årliga dödligheten bland vuxna fåglar är hög, omkring 65 %. Trots detta finns ett stabilt bestånd i Sverige, även om det har minskat något på grund av modernt skogsbruk.
Jakt på järpe sker främst i norra Sverige och har ett stort rekreationsvärde. Cirka 10 000 fåglar skjuts varje år, ofta med hjälp av lockpipa som imiterar revirsången. Arten är fredad i sydligaste Sverige där den är mer sällsynt. Genom små förändringar i skogsbruket – som att spara buskskikt och lövträd – kan järpens livsmiljö förbättras avsevärt.