Iller
Illern är ett mårddjur, ungefär lika stor som en mink (30–45 cm lång). Den har gulvit underpäls och en ljus teckning i ansiktet som liknar en grimma.
Foto: Lennart Hansson/Mostphotos
Foto: Einar Muoni/Mostphotos
Utbredning och ekologi
Illern förekommer främst i södra Sverige, men kan även ses i delar av Värmland, Närke och Östergötland. Trivs i jordbruksområden, uthus, stenkummel och vid vattendrag.
Äter smågnagare, kaniner, fåglar, ägg, groddjur och sniglar. Samlar ibland förråd. Föder 3–7 ungar i bohålor, ofta under lador eller i gamla kaningryt.
Precis som andra mårddjur har illern doftkörtlar vid analöppningen. Dessa används för att markera revir och som försvar. Doften är stark, men inte lika kraftig som hos skunken.
Foto: Kenneth Schulze
Fortplantning och population
Parning sker vid olika tider på året. Arten har fördröjd fosterutveckling – det befruktade ägget börjar inte utvecklas direkt.
Tillhör ordningen rovdjur, tillsammans med björnar, hunddjur och kattdjur.
Avskjutningen ökade från ca 1 800 individer i början av 1980-talet till ca 5 000 i slutet av 80-talet. Därefter har antalet minskat. En möjlig förklaring är att rödrävens tillbakagång under denna period minskade konkurrensen, vilket gynnade illern.