Biologi och ekologi

Mårdhunden kan nå höga tätheter vid gynnsamt klimat och habitat tack vare sin höga reproduktion. I delar av artens nya expansionsområden, som i Polen och Finland, har spridningen gått mycket snabbt.

Mårdhunden kan nå mycket höga tätheter i våtmarker över 300 individer per 1000 hektar. I vanliga områden ligger tätheten på 7–20 individer. Vargar kan begränsa populationen, men klimatet är avgörande där rovdjur saknas.

Reproduktion:

- Könsmogen vid 10 månaders ålder.
- Parning: februari–mars.
-
Dräktighet: ca 9 veckor.
-
Kullstorlek: 7–10 valpar, ibland upp till 16.
-
Hög reproduktionsförmåga jämfört med andra hunddjur.
-
Ungdödlighet: ca 60 % inom tre månader.
-
Livslängd: 3–4 år.

I Polen dör 40 % av rovdjur, 27 % av sjukdomar (t.ex. rabies), resten av jakt, trafik eller okända orsaker. I Finland dör ca 50 % av jakt och trafik, resten av svält.

Mårdhunden sprider sig lätt tack vare sin anpassningsförmåga, varierad kost och vintervila. Valpar sprider sig redan första hösten, ibland över 200 km – ett fall på 700 km har registrerats. Spridningen ökar där jakt frigör territorier.

Beteende och habitat:

- Monogam – par lever tillsammans året runt.
- Vintervilar i gryt, t.ex. grävlingens.
-
Nattaktiv och skygg – trycker hellre än flyr.
-
Föredrar tät vegetation, våtmarker och lövskogar.
-
Nordgränsen för etablering går vid ca 175 snödagar/år och 0 °C     årsmedeltemperatur (ungefär vid Luleå).
-
I kalla områden hinner den inte bygga upp fettreserver och svälter under   vintern.

Föda, hemområde, påverkan

Mårdhunden är allätare och äter allt från små däggdjur, fåglar och fisk till insekter, maskar och växtmaterial. Den klarar sig bra även när tillgången på föda minskar, vilket gör att den kan påverka sällsynta bytesarter negativt.

Storleken på hemområdet varierar mellan 300–2000 hektar beroende på miljö. I södra Finland är hemområdena runt 1000 ha, medan de i norra Sverige verkar vara större på grund av låg produktivitet i landskapet.

I näringsrika våtmarker kan tätheten bli 200–300 individer/1000 ha. Detta har visat sig halvera andfågelproduktionen och hota sällsynta arter som rördrom, svarttärna och skäggmes. Även groddjur som lövgroda, klockgroda och större vattensalamander riskerar att påverkas negativt.

Mårdhunden är en viktig bärare av sjukdomar som rabies och dvärgbandmask. I Norrbotten kan en etablering öka risken för rabiesutbrott, särskilt vid framtida smittspridning från Finland. Mårdhundens höga täthet gör att smittan sprids lättare än via räv, som har lägre täthet i området.