Havsörnen är Sveriges största rovfågel och har varit nära att försvinna två gånger under 1900-talet. Tack vare naturvård finns den nu åter i stora delar av landet. Den lever främst nära vatten där den jagar fisk och sjöfåglar, men under vintern söker den ofta kadaver och kan då ses i många olika miljöer. Till skillnad från den mer diskreta kungsörnen är havsörnen ofta synlig och lätt att upptäcka där den finns.
Havsörnen har ett imponerande vingspann på 2–2,5 meter. Den vuxna fågeln har brun fjäderdräkt, ljusare huvud och hals, gula ögon och näbb samt vita stjärtfjädrar. Unga örnar är mörkare och får gradvis den vuxna dräkten under sina första år.
I flykten känns havsörnen igen på sina breda vingar och långa hals, ofta seglande högt med utspretade handpennor. Den ses ofta sittande i träd eller på marken med god överblick, särskilt vintertid då den söker kadaver.
Honan är större än hanen – vikten varierar mellan 4 och 7 kg, och kroppslängden mellan 80 och 102 cm.
Havsörnens föda och jaktmetoder
Havsörnen är en opportunistisk jägare som anpassar sin jakt efter situationen. Den spanar ofta från träd eller mark, och väljer gärna svaga eller skadade byten. Den jagar fisk och fågel, men äter också kadaver – särskilt vintertid. Örnen kan ta fisk i flykten, simma iland med större byten och ibland stjäla mat från andra djur (kleptoparasitism).
Biotoper, häckning och livscykel
Havsörnen lever främst vid kuster och sjöar med gott om fisk och fågel. Den bygger stora bon i gamla träd och häckar tidigt på året. Kullarna består oftast av 1–3 ägg. Ungarna stannar i boet i upp till 85 dygn och är beroende av föräldrarna även efter att de blivit flygga. Arten har hög överlevnad och lång livslängd, men låg reproduktion – typiskt för stora rovfåglar.
Havsörnen var tidigare vanlig längs kuster och vid sjöar i hela Sverige, men förföljdes hårt under 1800- och 1900-talet. När den fridlystes 1924 fanns bara ett fåtal par kvar. Trots skydd ökade beståndet långsamt, och under 1960-talet upptäcktes allvarliga problem med fortplantningen – orsakat av miljögifter som DDT och PCB.
Projekt Havsörn startades för att rädda arten, och efter förbud mot miljögifterna återhämtade sig fortplantningen gradvis. Havsörnen används idag som indikator i miljöövervakningen, särskilt för Östersjöns hälsa.
Många havsörnar dör fortfarande av mänsklig påverkan – tåg, bilar, elledningar, vindkraftverk och blyförgiftning är vanliga dödsorsaker. Arten är helt fredad enligt svensk lag, och omfattas även av EU:s fågeldirektiv och internationella handelsförbud.