Ett fullsatt Öster Malma fick lyssna till Göran Bergqvist, klövviltkonsulent och Fredrik Widemo, forskningsansvarig. De har analyserat den nya älgförvaltningen och gjort jämförelser med det gamla systemet. De har också tittat på attityder som är knutna till älgstammen och skogsskadorna.
Och den sammantagna bilden av det nya älgjaktssystemet är att det fungerar rätt bra, även om det finns delar som kan bli bättre.

När det nya systemet skulle sjösättas fanns det ett antal förändringar som skulle få genomslag. Göran Bergqvist gick pedagogiskt igenom intentionerna med det nya systemet och svarade sedan på om man uppfyllt målen.
• Förvaltningen skulle bli adaptiv. Och det visar undersökningarna också att den blivit, i alla fall på nivån älgförvaltningsområden. Däremot finns inte samma förutsättningar för älgskötselområden, eftersom de inte har någon möjlighet att anpassa avskjutningen.
• Det skulle bli kostnadseffektivt. Här har myndigheterna misslyckats. Fällavgifterna har ökat med nästan 40 procent. Dessa går främst till länsstyrelsernas administration.
• Markägarnas position skulle stärkas, och så har det blivit. Förklaringen till att planen för älgstammen ser ut som den gör hänvisas i hög grad till omsorg om skogen.

Fredrik Widemo har analyserat de undersökningar som finns som rör jägarnas och markägarnas attityder till älg och skog. En undersökning från 2009 visade att jägarna ville ha mer älg. Detta har förändrats till 2013 när jägarkollektivet mer tyckte att stammen var på lagom nivå.
– Det man ska komma ihåg är att det finns väldigt stora regionala skillnader, beroende på hur älgstammen ser ut, säger Fredrik Widemo.
I Kronobergs län, där man har en hög avskjutning i området efter stormen Gudrun, tycker man att stammen till och med är för stor. I Dalarna, med hög vargpredation på älg, tycker jägarna också följaktligen att den är för liten.
Även de privata markägarna har gått från att tycka att älgstammen varit för stor till att den är lagom stor.

Har vi tillräckligt med data för att kunna göra bra uppskattningar om älgstammen, som sedan ska ligga till grund för avskjutningen?
• När det gäller avskjutningen så rapporteras älgavskjutningen på ett bra sätt. Systemet Viltdata används mest av de etablerade systemen. Och här har förvaltningen tillräckligt med data.
• Däremot uppfyller spillningsinventeringen knappast behovet. Det är bara 44 procent av Älgförvaltningsområdena som gjort en spillningsinventering mellan 2011 och 2013. Det positiva är att det blir bättre.
• Ett annat instrument är kalvvikter. Och här rapporteras en hög andel in så underlaget räcker för att kunna se trender.

Göran Bergkvist förklarar att en av de saker som överraskade honom i arbetet med att ta fram underlag till seminariet var när älgarna sköts.
– Under de första fyra veckorna skjuts hälften av älgarna. Efter elva veckor har 90 procent skjutits. Vi trodde att fler sköts under de två första veckorna. En annan intressant siffra är att tre procent av älgarna fälls i februari.

Därtill höll Jens Henricson och Kristoffer Sanum från Sveriges Zoologiska konservatorer ett fördrag om deras verksamhet, Christina Nilson-Dag från Jägareförbundet berättade om viltmatstrenden, Kjell Danell gjorde en historisk älgresa från 1600-talet och fram till idag.
Dagen avslutades sedan med en diskussion om älgförvaltningens framtid. Ronny Löfstrand från Sveaskog, Daniel Ligné från Jägareförbundet och Kristina Gustavsson jaktledare från Norrbotten svarade på frågor.
– Jag tycker att seminariet blev väldigt lyckat. Bra representation på plats, bra resultat. Älgförvaltningen går framåt. Systemet fungerar bättre än man kan tro, säger Daniel Ligné.

Göran Bergkvist.