Förbundet har fått kritik för att det inte är positiv till vissa vapentyper. Varför har

Torbjörn Lövbom.

det blivit så?
– Vi har sedan ett antal år en vapenpolicy. I denna så har förbundsstyrelsen slagit fast ett antal riktlinjer för hur Svenska Jägareförbundet ser på jaktvapen.  Vi kan förenklat säga att vapenpolicyn står upp för jägarnas behov av ändamålsenliga vapen.
– Problemet är att detta är en bedömningsfråga. Vad är ett ändamålsenligt vapen och vad är ett olämpligt vapen. Vi hamnar alltid i en gråzon med några vapen. Och det är dessa som lyfts upp och diskuteras i olika forum.
Är det självklart att dessa vapen är olämpliga för jakt?
– Nej, det finns inget självklart i detta. Det här är helt och hållet en bedömningsfråga. Utifrån lagstiftningens intentioner och vår policy gör förbundet en bedömning. En del vapen är definitivt inte gjorda för jaktändamål, medan andra är rätt lika sådana vapen som alla jägare använder, men har vissa specifika egenskaper. Exempelvis halvautomater där det finns magasin för väldigt många skott vilket ger dem hög eldkraft.
– Men dessa ärenden är ganska ovanliga. Det handlar om kanske ett tiotal per år.
Det sägs att förbundets policy är striktare än lagstiftningen. Är den det?
– Ja, det kan man nog säga att den är. Det är ju själva poängen med en policy. Lagstiftningen tillåter att vi jagar rådjur med stövare. Vår etik säger att vi inte ska göra det.  Det finns ingen lagstiftning som säger att vi ska ha brutna hagelvapen på skjutbanan, men det har vi med hänvisning till säkerheten. Regelverket tillåter också ”luftvärnskanoner” som .50 BMG, men de tycker vi inte att vi ska ha för jakt.
Varför behöver Jägareförbundet ha hårdare regler än lagstiftningen
– Vi har ett uppdrag från medlemmarna att arbeta för jaktens bästa. Det innefattar acceptans för jakten och hur människor uppfattar jägare.  Och denna fråga är komplicerad. Hur uppfattar allmänheten oss om vi har halvautomatiska vapen som för tankarna till annat än jakt, med nattsikten, rena pistolgrepp et cetera?
– Vi jägare förstår användningsområdet för vapen och kan se fördelarna. Men om våra vapen leder till ifrågasättande av jakten så har vi ett större problem än bara själva vapenfrågan. Därför är vår policy restriktiv. Den tar hänsyn till förbundets helhetsuppdrag och jaktens bästa.
Har detta arbete lett till något positivt?
– Ja, definitivt. Vi har hjälpt många medlemmar att få vapen som de inte själva klarat av. Vi har också genom att vi ibland vågar säga nej fått respekt när vi säger ja. Vi hjälper många jägare, ibland blir det också någon som vi säger nej till. Och det är dessa som diskuteras.
Nu ska policyn revideras. Varför?
– Det finns två anledningar.  Dels är det dags. Den måste utvärderas och uppdateras med jämna mellanrum. Dels är det så att myndigheterna ser över sina föreskrifter och allmänna råd. Vi ser möjligheter att försöka förbättra hur bedömningar av olika vapentyper ska genomföras. Vi kommer också att utvärdera hur vår roll och hur inriktningen på vårt deltagande ska vara.
När börjar förbundet utvärdera denna?
– Vi börjar efter årsstämman och ämnar vara klara till jul, säger Torbjörn Lövbom.

Läs Svenska Jägareförbundets riktlinjer för vapen.