Den nya undersökningen visar att 8–10 procent av åkerarealen hade någon form av viltskada, och att det totala skördebortfallet var 1–2 procent för spannmål respektive vall. Det djur som pekas ut som ansvarig för de största skadorna är vildsvinet.
– Lokalt kan vildsvinsskadorna vara mycket stora, men dessa skador är ganska ovanliga. Hela rapporten visar med tydlighet det vi sagt länge – att det behövs mer samarbete lokalt för att lösa problemen, inte bråk mellan lantbrukare och jägare, säger Fredrik Widemo.
Eftersom problemen uppkommer lokalt så det krävs det ett samarbete mellan lantbrukarna i området om mål för vildsvinsstammen, samt mellan jägarna för att kunna få rätt förutsättningar till att öka jakten och minska skadorna.
– Sedan måste naturligtvis jägarna och markägarna samarbeta med varandra också. Samarbete är lösningen. Det finns inget annat som ger till närmelsevis så bra effekt på att minska skadorna. Men då krävs det att alla parter bjuder till och verkligen försöker hjälpa varandra.

Försäljning av vildsvinskött
Fredrik Widemo menar också att den enda förändringen av lagar och regler som behövs är att småskalig försäljning av vildsvinskött tillåts.
– Där det finns täta vildsvinsstammar behövs ett högt jakttryck. Ett incitament för jägarna att fortsätta jaga, när frysen är full, är att kunna sälja trikintestat vildsvinskött. Detta skulle kunna stimulera ännu högre jakttryck vilket behövs i vissa områden.
Samtidigt förs utfodring  av vilt upp som en orsak till att vildsvinsstammen ökar.
– SLU:s undersökningar visar att jägare som utfodrar vilt i genomsnitt skjuter tre gånger så många vildsvin per hektar som de som inte utfodrar vilt i samma område. Den ökade avskjutningen kompenserar för de positiva effekterna av utfodring. I Tyskland är utfodring strängt reglerat. Trots detta växer vildsvinsstammen fortfarande exponentiellt där. Om något riskerar ett utfodringsförbud att öka problemen, eftersom jägarna då troligen drar ned avskjutningen, säger Fredrik Widemo.