Svenska Jägareförbundet

Meny

Gråsäl. Foto: Niklas Liljebäck

Sälens hälsa är god – men den förvaltas inte

Gråsälen har gått ifrån en stam på cirka 5000 djur med infertila honor och relativt mycket sjukdomar till en stam på kanske 50000 individer med hög reproduktion.
– Det behövs en adaptiv förvaltning, säger professor emeritus Sture Hansson vid Stockholms universitet.

Sälen har haft en tuff utveckling sedan början av 1900-talet – då stammen var stor och jakten utbredd. Miljögifter och andra förändringar i havet tros ha bidragit till att stammen av bland annat gråsäl minskade dramatiskt i mitten av 1900-talet.
1988 inträffade säldöden då tusentals knubbsälar dog av valpsjuka på västkusten, vilket betecknas som en av de stora frågorna som bidrog till att Miljöpartiet valdes in i riksdagen. 1989 sändes i TV en dokumentär gjord av Odd Lindberg om säljakten, där man ocensurerat visades hur sälkutar klubbades ihjäl. Dokumentären fick stor uppmärksamhet och Odd Lindberg blev dömd för förtal av säljägarna. Men bilderna av klubbade sälar etsade sig fast och påverkar fortfarande synen på säljakt, även om säl inte har klubbats i Sverige i modern tid.

Efter de åtgärder som länderna runt Östersjön vidtog för att minska miljögifterna och skydda sälen har stammarna ökat. Såväl vikaresäl i Bottenviken, gråsäl i Östersjön som knubbsäl på västkusten ökar idag.
Enligt Naturhistoriska riksmuseet mår sälen idag ganska bra. Två mått som används för att bedöma sälstammens hälsostatus är späcktjocklek och fertilitet. Späcktjockleken har minskat under ett antal år, men har nu planat ut. Fertiliteten ligger nästan på 90 procent dräktiga honor.
Men tål stammen en licensjakt?
– Gråsäl och vikare tål en viss licensjakt. Men vill man specifikt nå de skadegörande individerna är skyddsjakt en bättre väg, säger Markus Ahola förste intendent på Naturhistoriska riksmuseet.
Sture Hansson, professor emeritus på Stockholms universitet är helt glasklar vad han tycker efter att publicerat forskning i frågan så sent som i höstas.
– Om vi skulle halvera beståndet på säl så har vi fortfarande fem gånger så många som för 30 år sedan, dessutom har de högre fertilitet idag. Så stammen klarar av en drastisk sänkning.
Sture Hansson går så långt att han kallar dagens brist på förvaltning för "korkat".
– Man vill idag låta sälen komma upp till sin biologiska bärkraft, det vill säga bli så många som de bara kan (innan mängden säl får negativa effekter). Det blir oändligt mycket säl.
Han lyfter fram mat-och näringsaspekter som stöd för att begränsa antalet.
– Fisk är bland det bästa och nyttigaste människor kan äta, särskilt de som har hjärt- och kärlsjukdomar. Sälen har därtill starkt bidragit till att slå ut det kustnära fisket. Om man ska nå sälstammens biologiska bärkraft så struntar man i hjärt- och kärlsjukdomar, man struntar i det småskaliga och kustnära fisket. Det är korkat.
Sture Hansson lyfter också fram en av miljörörelsens deviser.
– "Tänk globalt, handla lokalt". Det är ju rätt tänkt. Men när det gäller sälen så slår detta helt fel. Vi ska köpa fisk från andra delar av världen och sälstammen ska här nå sin maximala storlek. De som beslutat om dessa planer har inte tänkt på konsekvenserna.
Sture Hansson efterfrågar istället en aktiv förvaltning av sälen.
– Det behövs jakt och forskning som går hand i hand. En adaptiv förvaltning där man styr och förändrar förvaltningen utifrån hur stammen reagerar på insatserna, säger Sture Hansson.


2018-06-01 2024-04-12