Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har reviderat sin vildsvinspolicy. Bakgrunden är en motion till LRF:s stämma, som antogs.
Den innebär bl.a. följande:
- LRF antar en hårdare hållning mot alla parter i vildsvinsförvaltningen – inklusive sina egna medlemmar.
- LRF vill minimera vildsvinsstammen.
- LRF ser inte vildsvin som en resurs.
- LRF vill öka samverkan med jägarna för att lyckas minska skadorna.
Denna policy diskuteras nu i jägarled. Låt mig göra några reflektioner kring den nya policyn.
Svenska Jägareförbundet har full förståelse för att när man lokalt får skador på sin grödor blir man frustrerad och vill minimera orsaken. Dock anser förbundet att det är fel att på nationell nivå försöka bestämma viltstammars storlek, detta måste skötas lokalt och regionalt eftersom de givna förutsättningarna ser så olika ut. Vi anser att formuleringen ”minimera skadorna” hade inbjudit till diskussion och möjligheter att sätta gemensamma mål.
Vi är helt oförstående till att LRF, i en policy, slår fast att vildsvin inte är en resurs, när vi gemensamt jobbar för att tillåta småskalig försäljningen av vildsvinskött. Svenska Jägareförbundet ser tvärtemot LRF allt vilt som förnyelsebara resurser, som ska förvaltas långsiktigt och klokt med beaktande av såväl samhällets, jord- och skogsbrukets åsikter. LRF:s ställningstagande kring vildsvinet kan försvåra för försäljningen av vildsvinkött, vilket i sin tur påverkar jakttrycket.
Förbundet välkomnar däremot LRF:s uppmaning till ökad samverkan, vilket ger goda förutsättningar för att minska skador och öka tillgången till ett fantastiskt gott och klimatsmart kött. Förbundet tycker också att det är bra att LRF är tydlig mot markägarsidan om dess ansvar för vildsvinsförvaltningen.
För att undvika ytterligare konfliktytor, tar vi LRF:s uppmaning till ökad samverkan på allvar och ser fram emot konstruktiva diskussioner samt ett praktiskt agerande på både nationell, regional och lokal nivå.
Anders Gruvaeus, förbundsstyrelseledamot, Svenska Jägareförbundet