Men vi jägare sitter aldrig tryggt i båten. Den svenska jakten och våra jakttider ifrågasätts hela tiden. Det gör att Svenska Jägareförbundet ständigt arbetar med att försvara och förklara.

- Det lyckas vi mycket bra med. Anledningen är självklar. Vi arbetar alltid med grundliga faktaunderlag. Vi inventerar, följer upp forskningen och våra argument är alltid faktaunderbyggda, säger Daniel Ligné.
Bland segrarna i förbundets jakttidsarbete under senare år kan bland annat nämnas jakten på årsunge av rödräv som återinfördes 2013 med hänsyn till viltvården efter att ha förbjudits i början av 2000-talet. Förtjänsten var enbart Jägareförbundets.
- Rödrävens påverkan på bytesdjuren hare, rådjur och skogsfågel är väldokumenterad. Skyddsjakten på räv är väsentlig för att skydda främst fältviltet och rådjurskiden, vilket vi då också framhöll för regeringen, säger Daniel Ligné.
Förbundet ansåg att det tidigare beslutet att ta bort skyddsjakten på årsunge av rödräv, vilket gjordes efter initiativ av Naturvårdsverket, fattades på väldigt vaga grunder.

Ett annat exempel är Djurskyddet Sverige och Svenska Rovdjursföreningen som 2011 på lösa grunder begärde en konsekvensutredning av jakten med löshund. 
- Vi såg tydligt att hela framställningen bottnade i varg-hundkonflikten och att föreningarna genom att rada upp påstådda eller kraftigt uppförstorade problem ville skapa en bild av att jakten med löshund i grunden skulle vara ett stort samhällsproblem, säger Daniel Ligné. 
- Deras förhoppning var att detta då i sin tur skulle leda till en striktare reglering av hundanvändningen vid jakt.
Men Jägareförbundet gav svar på tal och tillintetgjorde med väl underbyggd fakta Djurskyddets och Rovdjursföreningens framställan.

Jägareförbundet avstyrkte bestämt förslaget vilket ledde till att regeringen beslutade att avslå Djurskyddets och Rovdjursföreningens hemställan.
- Vi kunde visa att jakt på de allra flesta jaktbara arter kräver regelmässigt tillgång till lös jakthund i en eller annan utsträckning. Syftet med användningen av jakthundar är tvåfaldigt, dels används jakthunden för att antingen leda jägaren till viltet eller också att få viltet i rörelse så att jägaren ska kunna komma till skott.
Utöver detta används jakthunden för att hämta vilt eller att spåra upp skadat vilt. När vilt skadats i samband med jakt, trafikolycka eller annan situation används hunden för att snabbt förkorta onödigt lidande.
- Det här är väl beprövade metoder för användande av hund i samband med jakt och eftersök som också nästan uteslutande innebär att hunden är lös. Kan vi inte använda lös jakthund skulle berörd jaktform vara omöjlig. Den svenska viltförvaltningen står egentligen och faller med jakthundsanvändningen.

Under 2011 hotades också ett stort antal jaktbara fågelarter av fullständigt jaktförbud av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) i ett förslag till dåvarande Landsbygdsdepartementet och Naturvårdsverket. Det handlade om jaktförbud på sädgås, ejder, alfågel, fjällripa, havstrut, gråtrut, fiskmås, björktrast, nötskrika, kråka, kaja, skata och råka.
- Vi bemötte förslaget med ren fakta. Inget av SOF:s förslag gick igenom och det var Svenska Jägareförbundets förtjänst, säger Daniel Ligné.
Förslaget att förbjuda exempelvis jakten på kråka, kaja och skata motiverade SOF med att viltvårdsskäl var en ålderdomlig syn på faunan och att antalet kråkor minskade.
”Det visar att SOF hellre förbjuder jakt på en vanlig art än att det bedrivs riktade insatser för att gynna känsliga och ovanligare arter”, skrev förbundet bland annat i sitt svar.
Jägareförbundet kunde också med väl underbyggd fakta visa att kråkans minskning hade avtagit och kunde betraktas som stabil.
Nämnvärt är också förslaget att förbjuda ejderjakten vilket effektivt stoppades tack var Svenska Jägareförbundet.
Förbundet menade att det finns en outtalad tanke om att jakten var en betydande orsak till nedgången.

- Vi visade med fakta att detta var inte var möjligt eftersom den årliga avskjutningen var mindre än en procent av den totala höstpopulationen, säger Daniel Ligné.
”Det är till och med så att det kan vara en fara att avsluta jaken och därmed ge en skenbar bild av att ejderpopulationen kommer att återhämta sig. Risken är då att sökandet efter den verkliga anledningen till ejderns nedgång avstannar” påpekade förbundet.
På liknande sätt sågades förslagen om jaktförbud jäms med fotknölarna och även idag är alla dessa fåglar tillåtna jaktbara arter.
Allt tack vare Svenska Jägareförbundet.

Madeleine Lewander