Genom Österdalen i Norge går både järnvägen och riksvägen upp mot Trondheim. Där har man haft stora problem med viltolyckor. 1989 påbörjades ett försök med utfodring av älgar i sidodalarna. Vid år 2000 utökades utfodringen till att omfatta 2 000 ton.

– Vi GPS-märkte 2009–2010 ett antal älgar i området och såg att 70 procent åt av fodret, säger Torstein Storaas.

Vid den tidpunkten var älgstammen mycket tät i området. Och skogsskadorna runt utfodringsplatserna blev stora eftersom älgar även behöver kvistbete.
– Sedan halverades älgstammen och fick lite mer normal storlek. I den vevan halverades också utfordringen.

I takt med att stammens storlek begränsades så minskade betesskadorna till acceptabla nivåer.
– När utfodringen pågick kunde man se hundratals älgar stå långt från vägarna i sidodalarna istället för att vara i huvuddalen, där vägen och järnvägen fanns, trots att snödjupet var mindre där. Älgarna fick hälften av sitt matintag från utfodringen och hälften från kvistbetet. De verkar inte ha något behov av att söka sig ner i huvuddalen, säger Torstein Storaas.

Men han betonar att utfodring inte är något som får effekt över ett enskilt år.  
– På vissa ställen tog det fyra år innan älgarna började använda utfodringsplatserna. Men jag är övertygad om att man kan styra älgar med utfodring och därmed minska viltolyckorna, även om jag inte i beräkningsmodeller har kunnat visa detta eftersom väder, snödjup och många andra variabler också påverkar älgarnas rörelser.

– Men så länge majoriteten av älgarna i ett område befinner sig långt från vägar och järnväg blir de inte påkörda. Den slutsatsen är inte speciellt svår att dra, säger Torstein Storaas.

Jägarnas viltvård gör att viltet – och många andra arter – får tillgång till skydd, vatten och foder. Viltvården hjälper också till att undvika att vilt svälter ihjäl under kalla vintrar. 

Så även om du inte själv jagar, gillar du förmodligen jägare utan att veta om det.

#gillaenjägare