När riksdagen beslutade om att införa Viltförvaltningsdelegationer var det för att skapa möjligheter för berörda intressenter att påverka viltförvaltningen. Viltförvaltningsdelegationen fick också mandat att besluta om övergripande riktlinjer bland annat vad avser miniminivåer för rovdjuren. Delegationen skulle alltså inte bara vara rådgivande – utan ha beslutsrätt.
När Viltförvaltningsdelegationen i Uppsala skulle fatta beslut om att sänka miniminivån för lodjur gick frågan till omröstning. Förslaget som Jägareförbundets representant lade fram innehöll en sänkning från 11,5 lodjursföryngringar till 5. Detta röstades igenom av Viltförvaltningsdelegationen, men länsstyrelsen valde efteråt att istället att fastställa nivån till 10 föryngringar, vilket var länsstyrelsens förslag till delegationen.
Agerandet från länsstyrelsen i Uppsala är frustrerande, men tyvärr inte ovanligt. Länsstyrelsen undergräver därmed Viltförvaltningsdelegationens roll, samt åsidosätter demokratiska beslut.
I förordningen som reglerar vad en Viltförvaltningsdelegation ska göra är det tydligt att den ska ha beslutsrätt om övergripande riktlinjer. I paragraf 4.1 står det också: ”En viltförvaltningsdelegation ska pröva frågor om godkännande av det förslag till miniminivåer för förekomsten av björn, lo, varg och järv i länet som enligt 4 § första stycket förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn ska lämnas till samverkansrådet”. Om inte miniminivåer är övergripande riktlinjer, vad är då det?
Länsstyrelsens agerande är respektlöst mot jägarnas medverkan och medför att förutsättningarna för att samarbeta med rovdjursinventeringar i Uppsala län allvarligt försvåras. Jägarna i Uppsala län kommer inte att ställa upp när deras insatser inte leder till konkreta åtgärder, utan tvärt om permanentar dagens situation.
Det är helt uppenbart att Sveriges riksdag behöver stärka och förtydliga mandaten och arbetsordningen för Viltförvaltningsdelegationerna. Nuvarande bristfälliga tillämpning av för förordningen där en del länsstyrelser inte ger delegaterna utrymme att fullfölja sitt uppdrag påverkar trovärdigheten, engagemanget och därmed dess avsedda funktion i viltförvaltningen.
Svenska Jägareförbundet har tidigare påtalat problematiken och de skillnader som förekommer runt om i landet. Förbundet för dialog med riksdagens företrädare om behovet av att förtydliga Viltförvaltningsdelegationernas roll och mandat för att uppnå den funktion i viltförvaltningen som avsågs.
Få saker är så förödande för samhällsengagemanget som att inse attden egna insatsen är meningslös.
Viltförvaltningsdelegationerna är viktiga för att skapa lokal delaktighet, kunskap och förståelse för viltförvaltningen. De får därför inte tillåtas vara meningslösa.
Bo Sköld, generalsekreterare Svenska Jägareförbundet
Torsten Nilsson, ordförande Jägareförbundet Uppsala