Någon eller några vargar kan tillkomma till inventeringssiffrorna när alla prov har analyserats. Eftersom man aldrig kan hitta alla vargar kommer forskare nu att analysera insamlat data och utifrån det beräkna hur många vargar som inte har hittas.

Metoden är en så kallad fångst/återfångstmetod som också tar hänsyn till vilka områden som inventerats.
– Lite förenklat kan man beskriva det som att man utgår från hur många gånger enskilda vargar har hittats under inventeringen. Vissa kan ha hittats 20 gånger, medan andra bara hittas en eller två gånger. Med den kunskapen kan man sen beräkna hur många som missats helt, säger Gunnar Glöersen.
Eftersom sökinsatserna också varierar över landet tar forskarna även hänsyn till det. Det är större sannolikhet att spillning hittas i områden där många vet att det finns varg och där många aktivt söker. I södra Sverige med dåliga snöförhållanden där vargar förekommer mera sporadiskt är det större risk att spillning missas, helt enkelt för att man inte förväntar sig att hitta det.

– Redan nu kan vi ändå säga att antalet vargar har ökat sen förra vintern. Då beräknades stammen till 305 djur. Hur mycket vargstammen har ökat är dock för tidigt att säga. Först måste forskarna beräkna antalet vargar som inte hittades, sen ska hälften av vargarna som delas med Norge räknas av.
Det förekommer en hel del spekulationer, inte minst på sociala medier, om man kan lita på vargspillningsinventeringen.
– Jägareförbundets uppfattning är att det finns väldigt lite som talar för att inventeringen skulle missa stora delar av stammen. Den som studerar de insamlade proverna på Rovbase.se kommer snart att inse att det inte kan ”gömma sig” hundratals okända vargar bland alla kända.

Att det skulle finnas oupptäckta familjegrupper som lever ett helt anonymt liv mitt ibland de kända vargarna – och att ingen klarar att hitta spillning från vare sig föräldraparet eller eventuella valpar –faller på sin egen orimlighet.
Hur varginventeringen ska göras i framtiden är inte klart. Ska länsstyrelserna fortsätta att söka familjegrupper och par eller ska vargspillningsinventering bli den dominerande metoden?
– Jägareförbundet ser stora fördelar med DNA-insamling via spillning. För det första är den troligen billigare, men framför allt får alla som deltar svar på vilken vargindivid som lämnat just den spillningen och till vilket revir den tillhör. Lokal delaktighet är alltid positivt, oavsett vad man själv tycker om vargar, säger Gunnar Glöersen.