Hur kan det komma sig att södra Sverige efter så många år inte har förstått vargförvaltningens mål?
Förklaringen är enkel. Naturvårdsverkets förvaltningsplaner och de länsvisa miniminivåerna från 2014 beskriver inte målet för vargförvaltning – utan dessa beskriver läget just då. För alla län i det södra förvaltning länet, utom Södermanlands 0,5, angav verket ett streck i kolumnen för miniminivå.

– Vi har hela tiden påpekat, utan respons från myndigheten, att dagens miniminivåer är otydliga och obegripliga för alla. Reaktionerna på de nya vargetableringarna i södra Sverige är bevis nog, säger Gunnar Glöersen.

Riksdagens beslut från 2013 anger att det ska finnas minst 170-270 vargar, att koncentrationerna ska minska där stammen är som tätast och varg ska tillåtas i hela Sverige utom det alpina området och i huvudsak till områden där de gör minst skada på fäbodar, ren- och fårskötsel.

– Lite förenklat betyder det att stammen ska minska i de län i Mellansverige som idag har tätast vargstam och öka i norr och i söder. Rovdjurspolitiken i sig är alltså relativt tydlig, men det är inte Naturvårdsverkets beskrivning av den samma.
Naturvårdsverket, med stöd av regeringen, har istället för att minska koncentrationerna gått i motsatt riktning. Först höjdes den nationella miniminivån till 300 vargar. Därefter har man valt en förvaltningsstrategi som innebär 450 vargar, alltså långt över de 170–270 som riksdagen lade fast.

– Svenska Jägareförbundets mål är att vargstammen ska vara så liten som möjligt, max 150 vargar. De 170 som riksdagen satte som det lägsta möjliga antalet skulle kunna fungera som ett första delmål.

Trots försök från tre partier att få ett nytt riksdagsbeslut om återgång till just dessa 170 vargar röstade en majoritet emot.

– Tyvärr är det därför lite som talar för att stammen kommer att minska i närtid. Istället visar forskarnas beräkningar att stammen sannolikt kommer att öka kraftigt. För Mellansverige innebär det än fler vargar, inte minskade koncentrationer, och för södra Sverige allt fler nya vargrevir.

Svenska Jägareförbundet arbetar aktivt med vargfrågan, men utan den enskilde medlemmens eget engagemang har vi en kraftig uppförsbacke just nu.

– Mot den bakgrunden är det viktigt att alla som vill begränsa vargstammen tar kontakt med sina riksdagsledamöter och påpekar det orimliga i dagens utveckling. Så länge politiken duckar kommer antalet vargar att öka både vad som gäller antal och geografisk utbredning, säger Mikael Samuelsson ordförande i Rovdjursrådet.

– Vi ser nu att vargstammens storlek ökar långt över riksdagens mål för vargstammen. Samtidigt är det relativt tyst i riksdagen. Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen har aviserat att de ska skriva brev till EU-kommissionen med krav på att dra Sverige inför EU-domstolen för den jakt som sker.

Mikael Samuelsson menar att den extrema fixeringen vid antalet vargar cementerar ett högt tonläge och den konflikt som finns kring vargpolitiken.

– I rådande läge måste staten omgående fatta beslut för att underlätta för skyddsjakt på problemvargar. Det ska räcka med ett angrepp på jakthund eller tamdjur eller att vargar är oskygga, säger Mikael Samuelsson.