Genom att skapa en våtmark eller ett vatten kan inte bara naturen och viltvården berikas, man kan även omvända dålig produktionsmark till något mycket bättre. För att viltvattnet ska uppfylla de förväntningar man har, måste planeringen och målsättningen sättas innan det praktiska arbetet tar sin början. Genom att välja rätt plats för vattnet kan det skapas med relativt enkla medel. Enkelt sagt kan man bygga viltvatten på framför allt två sätt, dels genom att dämma ett befintligt vattendrag eller dike, dels genom att gräva viltvattnet på lämplig plats. Storleken på vattnet är inte så viktig, även små vattenhål ökar trivseln för vilt, fåglar och insekter.

Finns möjligheterna att dämma blir arbetet inte lika omfattande och blir därmed ofta billigare att genomföra. Genom att använda sig av en så kallad munk eller stämbord kan vattennivå regleras. Med olika intervall kan det vara bra att tömma hela vattnet så gräs och vass kan betas eller slås. Ges inte möjligheterna att dämma återstår att gräva. Vilket givetvis görs i redan befintligt blöta områden, områden som tillfälligt översvämmas eller andra områden med tillrinning.

För den som sätter sig in i det finns det medel att hämta ur fonder och olika bidrag. Både för att skapa och sköta våtmarker och vatten. Oavsett ska en kontakt med Länsstyrelsen göras för att söka tillstånd för vattenverksamhet. Vid små och grunda vatten räcker det ofta med ett samråd.

Störst artrikedom får man i grunda våtmarker och vatten. Det bör finnas ett antal öar och andra platser ute i vattnet som andfåglarna kan gå upp på. Öarna måste vara väldigt låga för att fylla sin funktion. När vattnet är skapat kan viltvårdsarbetet sätta i gång. Plantering av vattenväxter, skyddsbuskage, uppsättning av knipholkar, andkorgar och hargolv är åtgärder som man kan göra direkt efter att grävmaskinen har tagit sista skoptaget. Större andflottar kan med fördel byggas och placeras ut i vattnet och användas som foderflottar. Utplacering av fällor är också någon av de första åtgärderna som den aktive viltvårdaren måste utföra.

I vattenbrynet etableras som regel olika växtarter naturligt så som starr, gräs och vass. Går även att så i vattenkanten. Man kan dock behöva hålla efter växtligheten så att den inte blir allt för tät eller tar över i ett grunt vatten. På ytor runt vattnet planteras buskar både för skydd och foder. På vallar och ytorna i närheten kan viltåkrar anläggas med grödor för det vilt man vill gynna.

För den aktive viltvårdaren kommer viltvattnet att bli en plats som mycket av viltvården kretsar runt och som i sin tur kommer att höja natur- och jaktupplevelserna på marken.