Björn Sprängare Foto: Madeleine Lewander
FÖRBUNDSLEDARE. Tilltro och engagemang är grunden för all ideell verksamhet. Engagemanget består, men intresset för förtroende-uppdrag minskar. Om Jägareförbundet ska behålla sin styrka i framtiden är det nödvändigt att söka nya vägar, skriver ordförande Björn Sprängare i sin sista förbundsledare.
2017-05-29
Mitt första engagemang i en ideell verksamhet upplevde jag som 13-åring i Spånga IS orienteringssektion. Att springa i skogen var roligt, men det var minst lika inspirerande att vara en del i klubbarbetet. Därefter tog yrkeslivet över.Nu har fem år gått sedan jag fick förtroendet att vara förbundets ordförande och åter har engagemanget för ideella värden varit i fokus för mig. I dag är förändringstakten hög där urbaniseringen och digitaliseringen ställer nya krav på ideella organisationer.
I grunden är det ändå samma förutsättningar i dag som det var på 1950-talet för att lyckas samverka i en ideell verksamhet: enskilda människors tilltro och engagemang för det man gör tillsammans.I det avseendet är förbundet mycket starkt. Vi finns över hela landet. Vi har lång erfarenhet och den bästa kunskapen om jakt och viltvård. Vi håller en hög jaktetik. Vi har därför stort förtroende hos allmänheten.I dag vittnar många valberedningar om att det är svårare att få framför allt yngre människor att ställa upp på förtroendeuppdrag i ideella föreningar. Även medlemstalen faller och det är svårare att motivera medlemskap då de sociala medierna erbjuder likvärdiga möjligheter till kontakt.För att behålla förbundets styrka är det nödvändigt att söka nya vägar att fånga intresset för det vi gör. Engagemanget finns hos många – det gäller att ge dem förutsättningar att komma till tals. Det blir en utmaning för de kommande åren.I debatten polariseras många frågor så att den till slut urartar till vulgär pajkastning. Mest infekterad är vargfrågan. Den har sugit musten ur många medlemmar och uppgivenheten har spritt sig. Förhoppningsvis har vi nu nått vägs ände och kan börja förvalta vargpopulationen.Men även debatten mellan brukarorganisationerna tenderar att gå snett. Älgförvaltning, utfodring och vildsvinsförvaltning är exempel där vi borde kunna föra konstruktiva diskussioner utan övertoner.Vad är alternativet? Vem ska lösa problemen om vi inte tillsammans förmår komma till beslut?
Jägareförbundets roll i landets viltförvaltning har varit framgångsrik och är i många avseenden ett unikt exempel på en effektiv samverkan mellan ideell verksamhet och staten. Mitt budskap till regeringen är därför: Ändra inte på något som fungerat utmärkt i snart 80 år!Efter fem inspirerande och stimulerande år som förbundsordförande sätter jag därmed punkt. Ett stort tack till alla som gett mig ros och ris på resan!
Björn SprängareOrdförande Svenska Jägareförbundet