Alla indikatorer som Svenska Jägareförbundet hanterar visar att vildsvinsstammen ökar i sitt utbredningsområde.
Det är logiskt utifrån faktorer som ett gott ollonår 2024, en relativt mild vinter och en torr vår. Fler kultingar överlever och suggorna har ätit upp sig under hösten. Då ökar stammen. Hade det omvända förhållandet rått, skulle stammen ha minskat. Denna cykel upprepas helt naturligt, oavsett vad vi jägare gör.

Det vi ska göra är att bromsa uppgången. En allt för stor stam kan skapa lokala problem för lantbruket. Här har vi en möjlighet att hjälpa till och det ska vi göra. Även om avskjutningen för jaktåret inte är klar förrän i höst har vi flera indikatorer på att det fälls betydligt fler vildsvin nu. Antalet trikinprov som Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, rapporterat för kalenderåret 2024 är cirka 25 procent högre än året innan. En tydlig signal på riktningen.

Under hösten 2024 landade till sist besluten i Stockholm som gör det möjligt för utbildade jägare att sälja mindre mängder vildsvinskött direkt till privatpersoner.
Knappt hade vi hunnit börja innan Livsmedelsverket kände sig tvunget att damma av en gammal regel som omöjliggör för jägare och jaktlag att lämna in vildsvinskött till charkuterier, för att köpa tillbaka viltkorv och andra rökta viltdelikatesser.

Jägarna och deras familjer är redan de största konsumenterna av viltköttet. Ett steg fram och två tillbaka, känns det som. En klassisk svensk myndighetsövertolkning av regler som kastar grus i maskineriet för förvaltningen. Detta samtidigt som staten i övrigt och flera aktörer är tydliga i sin önskan att jägarna ska jobba ännu hårdare med vildsvinsförvaltningen. Varför då? Den frågan ställer sig allt fler.

Jägarkårens verktygslåda för att hantera vildsvinen är välfylld och där behövs inget mer. Det behövs inga drönare, fällor eller andra oetiska jaktmetoder. De som okunnigt ropar på skottpengar kan försöka hitta ett exempel globalt där det fungerat.

Det vi behöver hjälp med är att få till stånd en fungerande infrastruktur och marknad. Mellan jägaren som står med ett fällt vildsvin en mörk natt på en åker och skolbarnens tacofärs i skolbespisningen veckan efter. I dag är det för mycket krångel, för många regler som hindrar och för många myndigheter som försvårar för jägarna. Det är synnerligen olyckligt.

Svaret på frågan i rubriken är således ganska enkelt. Vi ska förvalta denna resurs som annat vilt, vi ska jobba för att underlätta reglerna för förädlingen av dem och vi ska se till att det blir ett uppskattat och återkommande inslag på restauranger och i offentliga serveringar.

Allt annat är ohållbart, oetiskt och orimligt.

Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet