Tysk jaktterrier - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Tyska jaktterriervalpen Turbo, 3 mån. Inskickad av: Marie Andersson

Så skapades jaktterriern

Enligt historiska källor var terriern en allround jakthund som var svart med bruna tecken. Det lockade de jakthundsentusiaster som 1924 bildade ”Deutscher Jagdterrier-Club e. V.” med syftet att skapa rasen ”Jaktterrier”. Det var en reaktion mot den tidens rasavel av jakthundar som svängt mot utställning och specialisering på jaktens område. Målet var att jaktterriern skulle vara mångsidig och besitta skärpa, drevskall, vattenpassion, stort jaktförstånd och vara svart med rödbruna tecken.

Målmedveten avel under 80 år

Redan från början beslöt man att jaktlig meritering krävdes för att en hund skulle släppas in i rasen. Det gjorde att många hundar slogs ut de första åren. Men 1933 registrerades 122 hundar och efter det året mönstrades inga nya hundar in utan aveln drevs vidare inom rasen. Tidigt insåg man värdet av ändamålsenliga jaktprov. Från 1937 genomförde man anlagsprov (nuvarande Zuchtprüfung) och fullbruksprov (Gebrauchsprüfung) med i allt väsentlig samma regler, bedömningsmoment och poängsystem som idag.

Under hela perioden ända fram till våra dagar krävs i rasens hemland meritering av föräldradjuren för stambokföring av valpar, vilket är en förutsättning för att betraktas som rasrena.

Jaktterrier

Foto: Helena Nilsson

Av jägare, för jägare

Den tyska jaktterriern är ensam bland terrierraserna om att enbart avlas för och av jägare. Ur jaktterriern kan man ofta få fram bred jaktlig kompetens, så som apporterings- och eftersöksarbete, grytjakt och inte minst det i Sverige vanligaste användningsområdet då hunden lös reser och driver valfritt vilt. Men jaktterriern hör trots denna bredd hemma i översta ”ligan” i några ”grenar”. Vid jakt på vildsvin, som kortdrivare på övrigt klövvilt samt vid grytjakt ligger rasen i toppskiktet.

Användningsområden och jaktegenskaper

I rasens hemland Tyskland används jaktterriern främst som vildsvinshund och grythund på räv, även om det är en mångfasetterad jaktbrukshund som ofta utbildas ibland annat flera eftersöksgrenar.

I Sverige

I Sverige används jaktterriern framför allt som kortdrivare på klövvilt. Men ungefär hälften av hundarna används även för grytjakt. Men jaktterriern vinner också snabbt mark som vildsvinshund. Därtill har en hel del individer som fått chansen prestera bra även vid så vitt skiljda arbeten som björnjakt, apportering samt eftersök.

Så jagar jaktterriern

Den målmedvetna aveln har bland annat gett jaktterriern en homogent hög jaktlust. Söket är energiskt och framkomligheten i terrängen är förbluffande god, tack vare att hundarna är välbyggda, lätta och starka. Drevtiderna varierar mellan cirka fem minuter och en halvtimma, beroende på bland annat hundindivid och drevdjurets beteende. Eftersträvansvärt för kortdrivare är att de driver så länge viltet håller sig i såten, men släpper om det sträcker ut. De som väljer att använda sin jaktterrier till grytjakt märker också ofta av att det är en homogen ras, med nödvändiga egenskaper som dådkraft, jaktlust och viltskärpa.

Mycket hänger på föraren

Generellt gäller att man får en effektivare och mer användbar jaktterrier om den dresseras till en samarbetsvillig jakthund som uppskattar att arbeta för sin förare.

Mentalitet

Jaktterriern är ofta självsäker och har mycket egen vilja. I rasstandarden beskrivs mentaliteten som: modig och hård, arbetsvillig och uthållig, vital och temperamentsfull, tillförlitlig, tillgänglig och lättförd, varken skygg eller aggressiv. Hela tillvaron tillsammans med jaktterriern blir enklare om den lydnadstränas och stimuleras på andra sätt.

Utbredning

Jaktterriern är vanlig i större delen av europa. Det beror mycket på att den är en väl fungerande vildsvinshund. I hemlandet Tyskland registreras ca 1000 valpar per år. I Sverige registreras nu för tiden cirka 250 jaktterriers per år.

Prover för jaktterrier

Eftersom jaktterriern har stor jaktlig bredd har den också tillgång till många olika typer av prover.

Anlagsprov

Det viktigaste och vanligaste är anlagsprovet. Det innehåller tre delar för att utvärdera att unghunden besitter de grundläggande jaktegenskaperna. Först, en drevdel som kan göras i skog eller på fält för att mäta hundens drevegenskaper. Sedan ingår en vattendel som syftar till att mäta hundens passion för vatten. Slutligen ingår en grytdel där hunden får uppvisa grundläggande egenskaper som grythund.

Elitprov

Specifikt för jaktterrier finns också ett elitprov. För att få starta krävs vissa uppställda prestationer från andra prover. Sedan ingår ett krävande drevprov samt mindre delar av lydnad och apportering. Drevprovet genomförs under minst tre på varandra följande timmar i skogsmark och flera egenskaper hos den färdiga kortdrivaren bedöms.

Fullbruksprov

Dessutom finns ett så kallat fullbruksprov för jaktterriers. Det innehåller relativt många moment och ställer höga krav på framför allt lydnad, och visar således dresserbarheten på hunden i fråga.

Vildsvinsprov

Jaktterrierna har också möjlighet att starta på vildsvinsprov. Förmågan att hitta vildsvinen och bringa dem i rörelse och driva eller ställa dem bedöms.

Prover som är öppna för flera raser

Slutligen är några andra prov öppna för tyska jaktterriers. Det är grytanlagsprov och grytjaktsprov. Och även viltspårprov, i anlags- respektive öppen klass.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-10-21 2018-09-26