Alpenländische dachsbracke - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Aveln av dessa jakthundar låg i händerna på yrkes- och bergsjägarna, vilka, utan att ta särskild hänsyn till utseendet, endast avlade efter prestation. De dominerande områdena för aveln bildade nu den Internationella Dachsbrackeklubben år 1896, huvudsakligen i bergstrakten Erzgebirge (Sachsen, Buchholz-Annaberg och i Mauersberg) och i de österrikiska alptrakterna. Men den bredde även ut sig över Sudeten, Karpaterna, Bayer- och Böhmerwald, de tyska alperna ända in i Schweiz, ja till och med till Polen, Skandinavien och Ryssland.

Namnet fick denna hundras först 1886 med anledning av en hundutställning i München. Ända fram tills år 1976 lydde rasbeteckningen ”Alpenländisch-Erzgebirgler Dachsbracke” och uttryckte därmed också området aveln härstammade från.

Klub Dachsbracke 1910

Ur den Internationella dachsbrackeklubben av 1896 bildades den nuvarande KLUB DACHSBRACKE 1910 med säte i Kärnten. Deras medlemmar, huvudsakligen yrkesjägare, var fördelade på olika länder i mellaneuropa. Efter andra världskriget upplöstes (frigjorde sig) de tjeckiska och bayerska regionerna. Därmed gick värdefulla avelshundar förlorade. Klubben återuppbyggdes genom passionerade jägare och hundförare, framförallt under Klubobermann Max Zernatto († 1976), och medförde en ny höjdpunkt i Österrike.

Österrike är rasens hemland

Dagens Verein Dachsbracke e.V. i Tyskland grundades 1961 och är indelat i regioner som bland annat genomför anlags- och bruksprov såväl som Formbewertungen. Verein Dachsbracke är medlem i Jagdgebrauchshundeverbandes och har ett nära samarbete med Klub Dachsbracke i Österrike.

Rasen i Sverige

Efter förfrågan från SKK ang specialklubbstillhörighet för alpenländische dachsbracke behandlades frågan i styrelsen varvid beslut fattades 1998-09-13 (§11) att rasen skall tillhöra Svenska Schweisshundklubben. Rasens första representanter var importer från Österrike, tiken Nina vom Bergkogel år 1998 och hanhunden Henry vom Saitenwald år 1999. Resultatet blev två kullar med 17 valpar men inga avkommor har gått till avel.

Sedan har ytterligare åtta importer gjorts och då från Norge, Tyskland och Tjeckien. Vid tre parningstillfällen har tyska, obesläktade täckhundar använts.

Rasens fortlevnad

För rasens fortlevnad är vi beroende av importer och täckhundar från utlandet som säkerställer genetisk variation och jaktliga egenskaper. Man har krav på avelsdjuren i form av godkända arbetsprover på drev och spår, en exteriörbeskrivning (formbewertung) samt HD-status. Samarbetet sker huvudsakligen med Verein Dachsbracke i Tyskland och Klub Dachsbracke i Österrike samt med den nybildade Norsk Alpinsk Dachsbrackeklubb. Även Norge har ett flitigt samarbete med Österrike och Tyskland. Flera europeiska länder är representerade i Internationaler Leistungsvergleich (ILV) och däribland även Sverige.

De krav vi har på avelsdjuren i Sverige är för närvarande huvudsakligen lägst viltspårchampionat

(3x1 pris öppen klass), lägst 2:a pris på utställning efter 24 månaders ålder samt HD-fria (grad A eller B) och i övrigt friska och sunda utan kända ärftliga defekter. Ett förslag till drevprov finns utarbetat och kommer framledes att ingå som merit för avelsdjur för att även säkerställa rasen som en duglig kortdrivande hund.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-10-20 2018-09-26 Hanna Oscarsson