Finlands Jägarförbund arrangerade under onsdagen ett möte om vildsvinsförvaltning. Den finska stammen uppgår ännu inte till mer än högst 1000 djur, men man vill nu dra nytta av erfarenheter från grannländer som haft vildsvin länge. Svenska Jägareförbundet deltog som inbjudna experter, för att visa på vildsvinets värde som resurs och hur vi lyckats reglera stammen och minska problemen i Sverige.
Svenska Jägareförbundets klövviltsansvarige Göran Bergqvist visade hur vildsvinsstammen vuxit i Sverige sedan 80-talet, men hur vi genom förvaltning i samverkan lyckats bryta tillväxten och minska stammen lokalt där man haft problem.
-Den svenska vildsvinsstammen kommer att fortsätta att öka, eftersom vildsvinen fortfarande sprider sig till nya områden säger Bergqvist efter mötet. Det innebär dock inte nödvändigtvis att stammen ökar lokalt eller regionalt där man haft vildsvin länge. På flera håll där man haft problem med skador på grödor har vi minskat stammen och därmed problemen och konflikterna.
-Finland har ungefär samma förutsättningar och begränsningar att hysa vildsvin som skogs- och mellanbygderna i Götaland och Svealand, fortsätter Bergqvist. Precis som i Sverige kommer man därmed kunna reglera stammen på en nivå man önskar, bara man samarbetar. Här har vi i Sverige och Finland klimatet på vår sida, samtidigt som vi är vana att förvalta älgen över ägogränser och i samverkan mellan olika intressen.
Vildsvinet har en stor potential som resurs, samtidigt som det kan ställa till problem för jordbruket. Svenska Jägareförbundets forskningsansvarige Fredrik Widemo konstaterade att vi varje år får lika mycket kött från vildsvin i Sverige, som man får från all älgjakt i Finland.
–Självfallet är det en mycket värdefull resurs säger Widemo, och till köttvärdet ska man även lägga värdet av rekreation från vildsvinsjakten. Rekreationsvärdet översatt i pengar är dessutom ofta större än köttvärdet.
-Samtidigt är det ingen tvekan om att det finns utmaningar med att förvalta vildsvin. Skadorna på grödor är sammanlagt små nationellt sett, men lokalt kan enskilda brukare drabbas hårt. Där det finns en etablerad stam av vildsvin vill normalt inte heller jägarna ha en starkare stam, utan vill reglera den. Framgångsreceptet är en förvaltning som utgår från lokala förhållanden, där jägare och andra brukare samverkar och hjälps åt.
Både de svenska och estniska experterna ansåg att man självfallet ska värna om en växande, finsk vildsvinsstam samtidigt som den måste regleras. –Vildsvinet är ett fascinerande vilt och en del av vår inhemska fauna. Man kan väl nästan säga att vildsvinet är ett missförstått högvilt. Vi hoppas att vi nu visat att det går att förvalta vildsvin med samhällets acceptans under förhållanden som motsvarar de finska, avslutar Widemo.
