Bly är idealiskt att tillverka projektiler av, eftersom metallen är tung och mjuk. Tyvärr är bly också rejält giftigt. Det finns en omfattande och växande vetenskaplig litteratur, som visar på negativa miljö- och hälsoeffekter av bly i ammunition. Kort sagt så är det inte alls ovanligt att änder, örnar och människor får i sig bly från ammunition, vilket enligt dagens kunskap är negativt.

Jägareförbundet har under de senaste tio åren genom en serie undersökningar visat att den mesta spridningen av bly från ammunition kan minimeras genom anpassad hantering. Vad som krävs är extra skottrensning och att man tar hand om blyhaltiga räntor och slaktavfall så att inte vilt eller tamdjur kan komma åt dem.

Ett enklare alternativ är att använda blyfri ammunition. I takt med att kritiken mot blyets negativa effekter ökat har ammunitionstillverkare tagit fram allt bättre blyfria alternativ. Omfattande tyska och danska undersökningar visar att man får samma flyktsträckor med blyfria kulor som med kulor med blykärna, och att jägarna är lika nöjda med bägge typerna av kulor.

Blyfria kulor tillverkas av koppar eller av mässingslegeringen tombak, som är hårdare än bly. Blyfria kulor kräver därför högre anslagshastighet för att expandera. För att få upp hastigheten är det nödvändigt att sänka kulvikten. Koppar och tombak är dessutom lättare än bly, vilket gör att en blyfri kula av samma vikt är längre än en blykula i en given kaliber. Långa kulor kan leda till problem med att få kulan att stabilisera, vilket är ytterligare en anledning till att man måste använda jämförelsevis lätta blyfria kulor.

Sverige har liksom de andra Skandinaviska länderna dock  hårdare krav på anslagsenergi för lätta än för tunga kulor. Reglerna gör att de blyfria alternativen som finns på marknaden i patronen 6,5 x 55 inte kan användas lagligt för klass 1 vilt. Samtidigt visar praktisk erfarenhet från till exempel Tyskland, som har samma energikrav oavsett kulvikt, att moderna, lätta kulor har god skottverkan.

I Tyskland pågår ett arbete med att se över klassificeringen av olika patroner, och man överväger att gå över till att bedöma skottverkan utifrån avgiven energi istället för anslagsenergi. Anledningen är att anslagsenergin inte säger mycket om hur mycket energi som överförs till de vitala organen. En mycket mjuk kula som havererar direkt vid träff kommer inte nå de vitala organen alls, medan en kula som inte alls expanderar kommer att tränga igenom kroppen utan att avsätta mycket av sin energi. I bägge fallen med dålig skottverkan och en möjlig skadeskjutning som följd. Den nya metoden för att mäta avgiven energi bygger på att kulorna skjuts i ballistisk tvål, med krav på inträngning till ett visst djup och att tillräckligt mycket energi avsätts i de första 15 cm av tvålen.

De blyfria kulorna avsatte litet mer av sin energi på djupet jämfört med kulorna med blykärna i 6,5 x 55. Den totala energiavlämningen och förväntad skottverkan var dock närmast identisk mellan kultyperna.

Jägareförbundet har låtit jämföra två godkända kulor med blykärna i 6,5 x 55 med tre blyfria kulor, som alla har för låg anslagsenergi för att vara godkända för vilt i klass 1. Två av de blyfria kulorna väger mindre än nio gram, och är därmed dessutom för lätta enligt dagens lagkrav. Resultaten av testerna visar att de blyfria kulorna avsatte en större andel av sin energi än kulorna med blykärna, och att skottverkan mellan de fem fabriksladdade patronerna därför var helt jämförbara. Dagens regelverk utesluter därmed i onödan möjligheten att använda blyfria kulor i en av Sveriges mest använda patroner.

Naturvårdsverket ser för närvarande över sina föreskrifter, som styr vilka patroner som får användas för olika vilt. Jägareförbundet föreslår att klassificeringen bör göras om på längre sikt, och utgå från avgiven energi istället för anslagsenergi. På kort sikt bör dagens krav på kulvikt och anslagsenergi sänkas, så att blyfria kulor kan användas i 6,5 x 55 av den som vill.

Fredrik Widemo

Här kan du ladda ned rapporten om skottverkan för de olika kulorna.