I jakttidsprocessen ville Svenska Jägareförbundet att regeringen skulle göra en försiktig utvidgning av vårbockjakten. Den skulle bara utökas till de län som angränsade till län som haft jaktformen under lång tid. 
Regeringsbeslutet blev dock inte som förbundet ville. Vårbockjakt tilläts i hela landet från 1 maj till 15 juni. 
– Länsföreningarna i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Jönköping har varit drivande för att få stoppa vårbockjakten. Förbundet nationellt och förbundsordföranden Peter Eriksson har varit tydlig med att förbundet står bakom den regionala viltförvaltningen. Att länsföreningarnas hållning avseende jakttider också ska vara förbundets hållning, säger Bill Nelson.

Därför håller förtroendevalda och personal på med en skrivelse till regeringen. 
– Vi jägare måste sätta viltets situation framför vår egen jakt. Könsfördelningen i rådjursstammen är skev. Det är med andra ord redan idag för högt jakttryck på handjuren. Därtill kompliceras förvaltningen i södra Sverige av att det finns en ganska stor jaktturism på stora råbockar. Med längre jakttid finns en stor risk att könsfördelningen blir ännu skevare.
Omtanken om viltet är central i länsföreningarnas arbete, samt varje jägares ansvar.

– Det finns många länder och områden där det finns vårbockjakt. Detta har vi inga synpunkter på. Men där har de inte samtidigt en riktad jakt mot handjur den 16 augusti. Vi får nu en dubbel jakttid på råbock. Sedan ser markägandet annorlunda ut här i södra Sverige mot de norra delarna av landet. Många fastigheter är väldigt små. Därför vill vi stoppa jaktformen utifrån en linje norr om Värmland, Örebro, Sörmland, Gotland – där jaktformen tas bort söder om linjen.

Bill Nelson hyser gott hopp om att regeringen ska ta till sig av de synpunkter som skrivelsen kommer att innehålla. Länsföreningarna har också sökt och fått stöd från många politiker.
– Ja, vi tycker det finns många goda skäl att ändra beslutet, säger Bill Nelson.

Förbundsordförande Peter Eriksson välkomnar det arbete som länsföreningarna har gjort i frågan.
– För mig och Svenska Jägareförbundet är grundförutsättningen att vi jagar efter de förutsättningar som finns på den enskilda marken. Ibland styrs detta av klimat, biotop, födotillgång – och ibland av mänskligt skapade faktorer som trafik, lant- eller skogsbruk. Jag tycker att argumenten jakttryck, markernas arrondering och könsfördelning i stammen borde väga lika tungt. Alla jägare bör arbeta för en hög kvalitet i viltstammarna. Och det är precis detta som länsföreningarna i södra Sverige gör, säger Peter Eriksson.