Svenska Jägareförbundet är medvetet om att det är extremt svårt att skriva lagar och regler som klara av att hantera alla tänkbara händelseförlopp, och samtidigt ta hänsyn till att vargen är en skyddad art enligt reglerna i Art- och habitatdirektivet.

En sak som är svårt för ickejägare att förstå är de svåra bedömningar en jägare ställs inför vid ett vargmöte likt det som passkytten upplevde. Att under ett par sekunders tid försöka komma ihåg vad lagstiftningen föreskriver, göra skrämselförsök och därtill göra en bedömning om man rätt att skydda hunden. Det finns helt enkelt inte tid att fundera på olika konsekvenser eller fråga jaktlaget via radion hur man ska göra. Bedömning och agerande måste ske inom ett ögonblick. Dessa omständigheter behöver avspeglas i domstolar och lagstiftning.

Svenska Jägareförbundet anser att skadestånd – för den fällda vargen – måste stå i relation till uppsåtet. Saknas det uppsåt bör inte heller skadestånd utdömas. Anledningen till detta är att vargförvaltningen räknar med att ett 20-tal vargar kommer att fällas varje år under skyddsjakter av olika slag. Att det kommer fällas vargar finns med i kalkylen.

Det finns alltså en betydande skillnad mellan att göra en felbedömning och att medvetet bryta mot reglerna. Detta behöver avspeglas i reglerna runt paragraf 28.
Vargskytten uppfyllde kanske inte intensionerna i paragraf 28 till punkt och pricka, med det finns bevis att vargarna faktiskt var på väg att attackera hundar – och att han därför agerade i enlighet med lagens syfte. Detta faktum borde ha haft större tyngd i bedömningen.
Svenska Jägareförbundet hoppas därför på att skytten överklagar beslutet och att hovrätten ändrar beslutet. Förbundet kommer också driva dessa frågor i den statliga utredning om översyn av reglerna kring paragraf 28 som regeringen har aviserat. Det finns således ett behov att tydliggöra reglerna.

Mikael Samuelsson
1:e vice ordförande
Svenska Jägareförbundet