Skogsstyrelsen har i en replik på min replik fortsatt argumentera för ökad avskjutning. Det är betydligt lättare att skatta skogen då träden står där de står. Beräkna älgstammen är betydligt svårare, men här följer markägare och jägare tendenser av olika mätningar. 

Dels finansierar markägarna en inventering av skogsskadorna och där ser vi en nedåtgående trend, dels gör jägarna spillningsinventeringar och rapporter lämnas på antalet älgobservationen under de första jaktdagarna.

Skogsstyrelsen ger prognoser på tillgången på foder till viltet och vad jag förstår ligger bland annat föryngringar till grund för detta. Antal rovdjur beräknas som i sin tur har älg på sin matsedel. Vissa år vidtas flyginventeringar, men inte ens då hittas alla älgar. Då inser var och en att räkna trädstammar och älgar skiljer sig åt.

Naturligtvis är det glädjande att Skogsstyrelsen nu värnar produktionsskogen och efter avverkningar ser vi ofta gott om mat till det vilda. Vi jägare kommer tillsammans med markägarna fortsätta förvalta älgstammen på det sätt Sveriges riksdag fastslagit och det är vår förhoppning det skall fortsätta i en god dialog.

Det är ägaren av skog och åker som har jakträtten och markägaren behöver jägaren för förvaltningen av älg och rådjur som också har en förkärlek till tallplantans knoppar vilket ibland älgen får skulden för.

När Skogsstyrelsens tjänstemän nu trampar in på andras ansvarsområden så blir i varje fall jag förvånad, allra helst som skogsskadorna av allt att döma är i minskande. 

Ulf Berg
ordförande i Jägareförbundet Dalarna