bakgrund

Svenska Jägareförbundet

Dalarna

Fotograf: Karin Thorell

Fotograf: Karin Thorell

Trender som rör och berör skogens konung

Hållbar förvaltning av viltet, skogen och jorden – vår natur – bygger på långsiktigt ansvarstagande, tillit och lokal samverkan. Det är vad som ger uthållighet och en sund balans. Kortsiktigt och ensidigt maximerande av enstaka nyttor ger ofta motsatsen. Ett exempel på det är när skogens konung, älgen, blir betecknad som ett skadedjur i brukandet av skogen. Jag ber er, läs vidare och reflektera över de utmaningar vårt brukande står inför.

Fotograf: Martin Nordström

Fotograf: Martin Nordström

2019-05-22

Låt mig ta några exempel på trender och hur vi löser våra mänskliga tillkortakommanden och hur vi ofta skapar nya misstag på grund av att vi inte tänker långsiktigt. Våra sälar har haft ett behov av skydd, men har under längre tid haft en så stark tillväxt att de tär på fiskebestånden och kustnäringen. Ytterst är sälen nu mer en konfliktfråga, vilket hindrar oss från att sänka sälstammen till nivåer som alla intressenter och naturen skulle gynnas av. Det långsiktigt hållbara perspektivet skyms och motsatsen uppstår.

Ett annat exempel är vildvinsförvaltningen, där stammens spridning, skador på grödor och avsättningen av ett klimatsmart kött är problematiskt att hantera. Vildsvinshjalp.nu, utfodringsregler, nya jaktmedel och pågående diskussioner om småskalig försäljning är viktiga steg på vägen mot hållbara lösningar. Men det kommer krävas ett långsiktigt ansvarstagande, lokal samverkan och ömsesidigt förtroende för att nå framgång.

Ytterligare ett exempel är när vi ska avdela stora skogsarealer för skydd av den biologiska mångfalden och samtidigt utnyttja skogens tillväxt för att rädda klimatet. Det innebär att skogsnäringen ska maximera produktionen på en mindre areal för att säkerställa virkesförsörjningen och klimatnyttan. Har vi dessutom historiskt återbeskogat med fel träslag på fel mark begränsas såväl skogsproduktion, mångfald som fodertillgång för viltet. Det innebär bland annat att älgens betning på den mindre arealen får större konsekvenser. Älgen blir ett skadedjur. 

Från både näringar och myndigheter lyfts nu att en lösning skulle vara en ökad nationell styrning och tvångsåtgärder mot de jägare som på sin fritid betalar för att få jaga. Förslag på halverade klövviltsstammar genom nationella beslut. Det är naturligtvis helt fel väg att gå, det är en kortsiktig lösning som kommer leda till nya misstag och ökade konflikter. Lokalt finns områden med för stora klövviltstammar i förhållande till den naturliga fodertillgången. Där kan viltstammarna behöva sänkas temporärt samtidigt som man skapar mer foder. På många andra ställen ser det dock helt annorlunda ut. Där finns det balans eller behov av att höja kvalitén på klövviltstammarna.

Detta kan inte hanteras med nationell styrning och tvång. Jakten måste utgå från samverkan och bestämmas lokalt och regionalt, med långsiktighet för ögonen. Allt annat är dömt att misslyckas och kommer bara att skapa motsättningar. Älgstammen har minskat genom samverkan, tydliga mål och att jägarna tagit sitt ansvar. Skogsstyrelsen har gått ut och sagt att tallen är på väg att försvinna i delar av södra Sverige, men det är inte älgen som ätit upp den. Det är en historisk plantering av fel trädslag och i vissa fall felaktiga röjningar som skapat detta. Älgen måste beta för att överleva och finns det inte nog med mat så blir betet till skador på vissa håll.

Vad handlar ovanstående tillkortakommanden om? Brist på tillit, förtroende och långsiktighet, tror jag. Har vi inte tillit och förtroende för varandra vidtar vi åtgärder för att skydda våra egna intressen, vilket ofta påverkar andra värden. Därmed skapar vi konflikter och en obalans i förvaltningen av våra naturresurser. Vi behöver en ökad långsiktighet, vi behöver bygga förtroende för varandra, vi behöver utgå från de lokala förutsättningarna i landskapet och skapa engagemang samt delaktighet i det hållbara brukandet. Vi behöver finna acceptans för en hållbar balans mellan näringar, biologisk mångfald och sociala värden.

Långt ifrån alla vill ha en centralstyrning av myndigheter. I de fall vi trots allt behöver nationell styrning ska vi säkerställa att det finns en politisk vilja som ger positiva incitament för ett riktigt långsiktigt hållbart brukande, för samverkan och för en levande landsbygd. Sätt ett minst tioårigt perspektiv på vårt brukande, med positiva incitament så ska vi nog gemensamt finna lösningar.  

Men för att komma dit, behöver vi tänka nytt, tänka långsiktigt, mötas med tillit och själva ta på oss ansvaret för ett starkt hållbart ledarskap. Älgen och naturen skulle välkomna ett sådant ledarskap!

 

Bo Sköld

Generalsekreterare

Svenska Jägareförbundet

Tillbaka till överblick