Arbetet med nya älgförvaltningsområden har nu pågått en längre tid, redan 2017 beslutades om smärre förändringar som skulle gälla de allra minsta områdena. När man senare tog upp frågan våren 2020 valde VFD att göra en helt ny översyn där resultatet skulle träda i kraft från 2021. Trots att länsstyrelsen har haft fyra år för att processa fram ett förslag så blev det inte förankrat som föreskrifterna anger.  

Denna förändringsprocess har skett helt utan möjlighet för älgförvaltningsgrupperna att ha någon insyn eller förslagsmöjlighet fast det tydligt framgår i gällande föreskrifter. Nu valde viltförvaltningsdelegationen att återremittera beslutet till arbetsgruppen för att genomföra dialogmöten med älgförvaltningsgrupperna.  Ändå förhalar länsstyrelsen dialogprocessen och nästa dialogmöte kommer genomföras 2 februari, endast två dagar innan förslag till beslut ska vara VFD tillhanda. Kommer arbetsgruppen hinna vara involverad i förslaget är frågan? Man kan inte undvika känslan av att dessa möten som nu genomförs endast är ett spel för galleriet och att länsstyrelsen redan beslutat hur förslaget ska se ut.

Länsstyrelsen har garanterat att Viltförvaltningsdelegationen är de som ska ta det slutgiltiga beslutet. Men sättet länsstyrelsen driver frågan och avsaknaden av förståelse för de synpunkter Jägareförbundet lägger fram gör oss mycket tveksamma till att dessa synpunkter beaktas i kommande förslag. Viltförvaltningsdelegationen har tidigare rundats i andra frågor, detta får inte upprepas då lokala inspel måste tas på allvar.

Syftet med älgförvaltningen är att det ska vara en lokal förvaltning, det genomsyrar hela propositionen som ligger till grund för den. Vi står helt bakom synsättet att den lokala acceptansen är A och O för att älgförvaltningen ska fungera. Öppenhet, respekt och ansvar inom förvaltningen ska vara vägledande för alla parter och något alla måste jobba aktivt med. Vi kan tyvärr konstatera att älgförvaltningen går nu i en helt felaktig riktning.

Med liggande förslag är den lokala förvaltningen och därmed acceptansen starkt hotad. Vi grundar vår bedömning utifrån en färsk doktorsavhandling skriven av Sabrina Dressel, SLU, som säger att det blir betydligt svårare att nå de uppsatta målen när många personer är inblandade vilket blir fallet i stora älgförvaltningsområden.

Med större områden skapas ytterligare problem. Det blir svårt att designa inventeringar och få trovärdiga resultat som känns igen av de berörda, vad säger 10% betesskador eller 8 älgar per 1000 hektar inom stora områden som sträcker som sträcker sig mellan Falun och Furudal eller mellan Lillebo och Evertsberg? Skillnaderna i naturen och älgstammen är så stora inom dessa områden att ett medelvärde inte säger något om hur och var man ska sätta in enskilda åtgärder. Även detta argumenterar Sabrina om i sin avhandling som en försvårande omständighet med stora områden.

Argumentet som förs fram från länsstyrelsens sida är att nuvarande områden inte följer de föreskrifter som finns då barriärer som avgränsar nuvarande ÄFO inte existerar. Dock står det även ”…där så är möjligt, indelas efter naturliga eller skapade barriärer…” och i allmänna råden att ”Älgförvaltningsområdena bör inte vara för stora för att möjliggöra lokal förankring, vid beslut om dessa.” Kontentan av dessa formuleringar är att det bör i den mån det är möjligt utgöras av barriärer men det ska inte göra avkall på det lokala.

I Dalarna har vi en god älgförvaltning med en frisk älgstam och där vi når de flesta av våra avskjutningsmål. Det beror på att vi historiskt haft ett gott samarbete mellan jägare och markägare med undantag från enskilda områden. Tyvärr märker vi nu att det goda samarbetet börjar mer och mer krackelera vilket beror i stort på att enskilda aktörer försöker tvinga ner åtgärder på jägarna. Sådana tvångsåtgärder minskar i sin tur måluppfyllnadsgraden. Lösningen är inte att göra färre och större områden då det endast skulle späda på den oförståelse som finns eftersom besluten kommer längre från de som berörs. Vi ställer oss därför frågan vad man faktiskt tror sig uppnå med dessa förändringar.

Länsstyrelsen har utan att tveka bestämt sig i denna fråga. Det framgår tydligt när vi presenterar våra argument innan som under dialogmötena. Vidare hävdar länsstyrelsen på dessa dialogmöten att älgförvaltningen endast handlar om att förvalta älgarna och inte de människor som påverkas av besluten. Ett sådant uttalande visar endast på hur ignorant länsstyrelsen är gentemot de som faktiskt bekostar älgförvaltningen, detta är oroväckande och helt oacceptabelt. Länsstyrelsen måste förstå att det finns många olika viljor och åsikter vad gäller viltförvaltning och dessa blir bara fler ju större områden man ska samsas inom. För att lyckas med förvaltningen gäller det att hitta mål och strategier som kan accepteras av alla parter, därmed handlar inte älgförvaltningen enbart om att förvalta älg utan även människor.

Vårt ansvar är att vi ska vara med och skapa förtroende för dagens älgförvaltning. Fortsätter det på detta sätt kommer förtroendet att vara förbrukat och mycket svårt att reparera. Vi känner att vi inte har något annat val än att lyfta vår oro och att sätta ner foten. Vi representerar 8000 jägare i Dalarna, det är dags att leva upp till satta regler, dvs lyssnar på den lokala kompetensen.

Jägareförbundet Dalarna uppmanar länsstyrelsen att omvärdera sitt förslag annars finns stor risk att relationen mellan länets jägare och länsstyrelsen blir svår att bygga upp igen.

Med vänliga hälsningar,

Ulf Berg
Ordförande för Jägareförbundet Dalarna