Kronviltspolicy, Gävle-Dala

Förutsättningar

Kronviltet är en naturligt förekommande viltart i Sverige som invandrade söder ifrån efter senaste istiden. Kronviltet är därför att betrakta som en inhemsk viltart i landet och skall vårdas på ett långsiktigt vis.

Förutom att kronviltet har ett egenvärde och skall bevaras med tanke på den biologiska mångfalden, har kronviltet ett stort upplevelse- och jaktvärde.

Pga. viltartens sociala struktur är den mycket känslig för felaktig beskattning. Att jakten utövas med tydliga mål, samt samverkan över stora arealer, är en förutsättning för god kronviltskötsel. Med dagens författning är därför kronhjortsskötselområden en förutsättning för livskraftiga kronviltpopulationer.

Målsättning

Kronviltet skall tillåtas öka inom sina nuvarande etablerade områden, samt tillåtas etablera sig inom nya områden. Det ska möjliggöras genom bildande av kronhjortsskötselområden, som genom sin skötselplan påtar sig att långsiktigt hantera kronviltet, både vad gäller tätheten och kvalitén. Stammens storlek skall regleras till den nivå som kan hållas utan att oacceptabelt stora skador uppstår.

Avskjutningsprinciper

Avskjutningen skall styras enligt följande grundprinciper:

• När populationen har en lämplig könsfördelning bland de vuxna djuren, skall ungefär hälften av de vuxna i avskjutningen vara hondjur.
• Av handjuren(hjortarna) skjuts djur i alla åldersklasser. Omkring hälften bör dock utgöras av yngre hjortar – spetsar t o m sextaggare. Unga hjortar med kraftfull hornutveckling bör sparas. Kapitala hjortar, med tolv taggar eller fler får ej fällas förrän stammen är väl etablerad i området. Kapitala djur skall alltid finnas i stammen.
• Av hondjur skjuts ungefär lika många hindar som smaldjur (fjolingar).
• Kalvandelen i avskjutningen ska ligga omkring en tredjedel av den totala avskjutningen, dvs. ca 30%.

Förvaltningens organisation

En förutsättning för god förvaltning av kronvilt kräver samverkan över stora områden och med dagens författning är det inom kronhjortsskötselområden som sådan samverkan kan åstadkommas, dock kan kronhjortsskötselområde även innefatta älgskötselområde, vilket också många gånger är en fördel genom att man då har möjlighet att handlägga den totala klövviltpopulationen (inkluderat övrigt befintligt klövvilt).

För att få bilda eller kvarstå som kronhjortsskötselområde måste målsättningen vara att långsiktigt hantera en idag livskraftig stam, alternativt bygga upp en livskraftig stam för framtiden.

Målsättningen med skötselområdet skall klart framgå i en skötselplan, följande uppgifter ska vara med i planen:

• Antal djur i vinterstam (dagens beräknade stam och målsättningen).
• Könsfördelning av de vuxna i vinterstam (dagens och målsättningen).
• Avskjutningen de tre närmaste åren fördelat på hjortar, hindar(hondjur) och kalvar.
• Arbetsätt för hur hantering av oacceptabla skador på skog och gröda skall åtgärdas.

Åtgärder för att förhindra oacceptabla skador

Jakträttshavarna inom kronhjortsskötselområde i samverkan med markägarna, ska noggrant följa utvecklingen av kronviltstammen och vara observant på skadesituationer som kan uppstå och snabbt sätta in åtgärder.

Allmänt bör åtgärder vidtas enligt följande:

• Vid en skadesituation som tenderar till att bli oacceptabla ökas avskjutningen för att minska stammen. Särskilt hårt jakttryck i skadekänsliga områden.
• Om endast lokala skador uppstår bör direkta skyddsåtgärder vidtas. Elstängsel kring gröda är en lämplig åtgärd, vilket också kan användas kring nygallrade yngre- och medelålders granbestånd.
• Vid lokal skadesituation som inte kan bemästras genom elstängsel, rekommenderas punktinsatt avskjutning, som då riktas mot hindar för att bryta etablering av grupp i det skadekänsliga området.

Att långsiktigt hålla skador på en acceptabel nivå, samtidigt som man håller en livskraftig och jaktbar kronviltstam, innebär inte att alla problem löses med enbart olika ”skyddsjaktsmetoder”. Olika typer av viltvårdsåtgärder kan ha effekt för att minska skador på skog och grödor och skall därför utföras i samband med jakt för att förebygga skador.
Särskilda odlingar för kronviltet på avsides belägna åkrar kan locka viltet från begärliga jordbruksgrödor. Vall, havre, råg (brodd), ärtor och raps är lämpliga viltfodergrödor. Undvik sådana odlingar i närhet av yngre granskogar på låglänt mark. Slåtter av gräsmarker en gång per år kan också ge extra foder.

Stödutfodring med ensilage, rotfrukter eller hö, samt aspfällning kan vara effektiva åtgärder under vinterhalvåret.

Genom att skapa kantzoner med begärligt lövuppslag utmed åkerkanter, skogbilvägar, kraftledningsgator och impediment, kan till viss del barkgnag på gran motverkas.