Tjuvjakten kommer att öka om bågjakten tillåts.

Frågan har ställts till länder som har bågjakt men ingen har noterat någon uppgång i tjuvjakten kopplat till bågjakt. Påståendet bygger troligen på uppfattningen att bågjakt är tyst och därmed kan bedrivas obemärkt. Det som talar emot påståendet är tidsåtgången för att lyckas med jakt när vapnet är en pilbåge. Tjuvjägaren vill att det skall gå fort för att minska risken för upptäckt, ofta sker jakten från bil och då börjar det bli svårt med pilbåge. Troligen är ett finkalibrigt gevär med ljuddämpare eller gevär med subsonic ammunition och ljuddämpare betydligt mer effektivt för tjuvjakten än en pilbåge. Tjuvjakt är olagligt så varför skulle tjuvjägaren vänta på att bågjakt blir lagligt innan tjuven begår brottet? Pilbågar och all utrustning finns att tillgå idag i Sverige så om det vore intressant för brottslingen så skulle de väl nyttja det redan idag? Olaglig jakt med pilbåge förekommer i liten omfattning, troligen av okunskap eller av enstaka personer med dålig uppfattning om rätt och fel som vill testa. Förhoppningsvis blir den omfattningen än mindre om bågjakten tillåts.

Jakt med pilbåge försvårar eftersöket.

Tvärtom är det så att pilen oftast lämnar ett kraftigare blodspår än ett gevärsskott. Påståendet bygger troligen på missförståndet att pilen går in i djuret till hälften och skaftet ”proppar” igen hålet där blodet skall ut. I de flesta fall får man genomskott med pilbåge och därmed två hål som lämnar blodspår. Om pilen skulle stanna i djurkroppen så kommer blodet ändå ut genom ingångshålet. Pilskaftet har en diameter runt 6-9 mm och spetsen som skär igenom djurkroppen har en diameter på minst 25 mm ibland upp mot 60 mm. Skaftet kan inte täppa igen hålet.

Precisionen med pilbåge är för dålig

Gissningsvis härrör påståendet från personer som testat och misslyckats med sitt pilbågsskott. Det kan också vara så att personen minns sin egenbyggda pilbåge av en pinne med paketsnöre och krokiga kvistar till pilar. Jämfört med kikarsiktesförsett gevär är pilbågen ”sämre” men inom sitt tänkta avstånd håller pilbågen en hög precision. Dagens moderna pilbågar med precisionstillverkade pilar håller en mycket hög precession som gott och väl räcker till för jakt. En tränad skytt kan utan problem hålla träffbilder under 50 mm på 30 meter, troligtvis ännu bättre. Viktigt för ett etiskt skytte är att beakta sitt maximala skjutavstånd. De flesta bör troligen begränsa sitt effektiva jaktavstånd till under trettio meter på djur av rådjurs storlek.

En pil med 70 joule energi kan aldrig vara lika bra som en kula med 2000 joule.

Det är sant att pilen innehåller betydligt lägre energi än en gevärskula i jaktkaliber. Energin är beroende av projektilens vikt och hastighet, pilen har en hastighet av 80-90 m/s medan kulan håller 700-1000m/s. Då hjälper det inte att pilen är tyngre än kulan, ca 30 gram mot 10 gram (stora variationer). Hur kan då pilen döda ett stort djur som älg? Kulan skall svampa upp och få större frontyta för att avge sin energi till djuret – pilen eller rättare sagt jaktspetsen skall skära sig igenom djuret med så lite energiåtgång som möjligt. Jaktspetsen är konstruerad med en frontarea som närmar sig noll och därmed klara den sin uppgift med minimal energiåtgång. En 30 grams pil med jaktspets från en modern compoundbåge klarar att slå sig igenom revbenen på en älg, penetrera lungor och hjärta för att sedan slå sönder revbenen på sin väg ut ur älgkroppen. Det fungerar.

Bågjägaren kommer aldrig in på 15 meter. Skottet kommer att avlossas på 70 meter med skadskjutning som följd.

Jodå, med lite träning så går det att smyga nära ett rådjur. Skulle man ha problem med att smyga in på bytet så får man välja vaktjakt och låta bytet komma till sig. När bågjägaren har avlossat ett antal pilar mot måltavla på 70 meter så inser jägaren att det är klokt att vänta med skottet till kortare avstånd. Givetvis kräver detta ett etiskt förhållningssätt till jakten som vi förväntar oss att alla jägare besitter.

För att döda ett djur krävs pilar med sprängladdning eller gift.

Nej det är helt fel. En skarpslipad jaktspets är tillräcklig för att etiskt avliva ett djur mycket snabbt. Visst finns det vissa naturfolk som använder curare och annat gift på pilarna men ingen modern jaktlagstiftning tillåter gift på pilarna eller sprängladdningar. Det är nog endast Rambo och andra Hollywoodhjältar som behöver gift och sprängladdning på sina pilar.

Pilspetsar skär inte – de ser ut som en gevärskula.

Här gäller det att skilja på spetsar och jaktspetsar. Vid träning och tävling använder bågskytten en pilspets som skall ge bästa möjliga precision och minsta möjliga skada på måltavlan. Den spetsen kallas för fältspets eller tavelspets. Den ser ut som en gevärskula och har en diameter som motsvarar skaftets diameter (6-9 mm) och används endast till skytte på måltavlor. Vid jakt använder man alltid en skärande spets. En skärande jaktspets har två till fyra blad som är vassa som rakblad och når ut till en diameter om 25 till 60 mm.

Om jakt med pilbåge tillåts så kommer det att bli licens på pilbågar.

Fel tänkt. Vi har inte licens på gevär för att vi jagar med dem – vi har licens på vapen för att vi (staten) anser dem farliga och därmed kräver av användare att de kan hantera vapnet förnuftigt och lagligt. Om vi anser att pilbågen är farlig så skulle det vara licens på den redan idag – det är inte kopplat till jakten. Lek med tanken om jakt med gevär skulle förbjudas… skulle gevären bli licensfria då?

En pil som passerar helt igenom djurkroppen är sämre än en pil som stannar i djuret.

SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd har lämnat ett yttrande om jakt med pil och båge och där kan man läsa följande citat ”Om skottet perforerar, d.v.s. passerar rakt igenom djuret, har projektilen kvar en del energi när den lämnar kroppen och förmågan att orsaka kroppsskada är därför lägre.”

Detta missförstånd bygger på föreställningen om energiöverföring – jaktkulan svampar upp och levererar energi in i djurkroppen medan helmantelkula passerar rakt igenom med otillräcklig skada som följd. Detta förhållande gäller inte för jaktpilen. Pilen eller rättare jaktspetsen skär sig igenom djurkroppen. Om spetsen passerar hela djurkroppen så har den skurit allt i sin väg genom kroppen, stannar spetsen i kroppen så är det ”oskuret” framför pilen. Vilket är bäst – passage av en lunga eller båda? Oavsett utgångshastighet så är jobbet gjort när spetsen skurit sig igenom kroppen. Jaktspetsen skall skära, inte överföra energi.

Det blir alltid eftersök med pilbåge – det har jag sett på Youtube.

För det första kan man alltid diskutera om ett begränsat urval Youtube-filmer skildrar verkligheten och är representativa för all bågjakt. Det finns som vanligt både bra och dåligt på nätet.

Sedan måste man fundera på hur man definierar eftersök. NINA, Norska Institutet för Naturforskning, har publicerat ett försök att kvantifiera vad som är eftersök. I korthet kan man säga att ett djur som är etiskt korrekt och dödligt skjuten kan springa en viss sträcka innan det faller ner och dör. Sträckan beror av art och storlek på djuret, större djur springer längre. Slutsatsen är att om djuret hittas inom X antal meter är det ingen skadeskjutning utan en normal flyktsträcka för en godkänd träff. X beror av storlek på djuret och är ca 300 meter för älg och runt 60 meter för rådjur.

På Youtube visas gärna ”knall-o-fall” vid gevärsskott på vilt något som de flesta erfarna jägare upplevt någon gång. Men visst är det så att minst lika ofta har bytet sprungit iväg en bit innan det dör. Vid bågjakt är det mer sällan man upplever ”knall-o-fall” eftersom den effekten förutsätter att pilen träffar i nervsystemet (hjärna, ryggrad, taggutskott) och det är inte där man skall sikta. Därför kommer bytesdjuret att oftast lämna skottplatsen och springa iväg en sträcka. Har skytten gjort sitt jobb så hittas det pilskjutna rådjuret inom 60 meter.

Däremot upplever pilbågsjägaren en effekt som kuljägaren sällan ser – att djuret står kvar och inte märker att det blivit dödligt träffat. Det är inte ofta men då och då ser man att djuret rycker till men fortsätter att beta för att sedan börja vingla och falla ner död inom 5-10 sekunder.

Flera undersökningar, bland annat från Danska naturvårdsverket, ger vid handen att jakt med pilbåge inte orsakar fler skadskjutningar än med kulgevär. Slutsatsen är att vi inte ser ”knall-o-fall” med pilbåge men att det sällan är frågan om eftersök i betydelsen av skadskjutning