Kommande vecka ska länsstyrelserna i åtta län fatta beslut om vilken tilldelning som ska gälla för vinterns vargjakt. Svenska Jägareförbundet kräver att minst 100 vargar fälls på licens- och skyddsjakt under närmaste året. Görs inget nu kan vi att gå in ett riksdagsval med över dubbelt så många vargar som riksdagen 2013 tyckte landet skulle hålla.
Förklaringen är enkel. Vargstammen har ökat snabbt under senare år och den mycket begränsade licensjakt som skett har haft lite eller ingen påverkan på koncentrationerna. Inte heller har de fall av skyddsjakt påverkat utvecklingen mer än på marginalen.
Om det tillåts licens- och skyddsjakt på 50 vargar nästa år blir vargstammen högst sannolikt oförändrad, det vill säga runt 100 djur fler än vad som behövs. Vi är alltså extremt långt bort ifrån de nivåer, mellan 170 och 270 vargar, som en stor majoritet av riksdagen beslutade om 2013. Sedan dess har myndigheterna lagt både hängslen, livrem och flytväst på alla beslut vilket nu fört oss till en punkt där vi inom kort riskerar att förlora kontrollen över den svenska vargstammens storlek. Ett antal domstolsbeslut antyder nämligen att det finns en gräns för hur stort uttag i vargstammen som är tillåtet. I praktiken kan det bli omöjligt att minska stammen om inte länsstyrelserna redan nu fattar beslut i den riktningen.
Som alla borde förstå är utvecklingen helt oacceptabel för alla som lever och verkar på landsbygden.
Jägare, tamdjursägare och privatpersoner får sina djur tagna av vargarna. Detta har pågått allt för länge och trenden med en ständigt växande vargstam måste brytas. Våra folkvalda måste återta kontrollen över förvaltningen om myndigheterna inte kan leverera en förvaltning enligt demokratiskt fattade beslut. Det är häpnadsväckande hur ett riksdagsbeslut kan förfelas så grovt under så lång tid. Både sett till antalet och hur koncentrerad stammen är. Att politiken inte reagerat är än mer förvånande.
Länsstyrelsen får, enligt Naturvårdsverket, fatta beslut som minskar vargstammen. Länsstyrelserna har alltså möjligheten att leverera en tilldelning som bryter utvecklingen och ger landsbygden och jägarna en stunds andrum. Allt för länge har myndigheterna ignorerat rädslan och oron som finns hos länsborna som tvingas leva med vargar. Allt för länge har vi tvingats se på när hundar, katter, får och andra tamdjur blir vargmat eller skräms på flykt. Måttet är sedan länge rågat.
Johan Lundberg
Ordförande
Jägareförbundet Gävleborgs Län
Peter Eriksson
Ordförande
Svenska Jägareförbundet