Viltförvaltning i motvind innebär inte att man går bakåt - Svenska Jägareförbundet
bakgrund
MasterPage.Master

Svenska Jägareförbundet

Södermanland

Foto: Jimmy Pettersson

Foto: Jimmy Pettersson

Viltförvaltning i motvind innebär inte att man går bakåt

Det kommer många signaler om frustration från jägarna och skötselområdena i Södermanland. De flesta rör dov- och kronviltet kopplat till den lagstiftning om skyddsjakt som trädde i kraft vid årsskiftet.

2018-08-14

Den vanligaste frågeställningen rör huruvida det är lönt att försöka bygga något ideellt och i samförstånd när lagstiftande myndigheter tycks göra allt för att ta bort incitamenten till samverkan. Detta rör både dovviltsprojektet och kronviltsförvaltningen.

Frågeställningen är relevant och vi kan stundom själva känna frustrationen krypa på. Vi försöker skapa något bättre i samförstånd med berörda parter samtidigt som upplevelsen är att vi utsätts för krypskytte och tjuvnyp.

I mörka stunder är det lätt att ge upp och abdikera inför dessa förutsättningar. Men om man ställer motfrågorna, - Vad leder det till? samt –När behövs krafttagen som mest? så ljusnar bilden.

Jakt är i vår värld betydligt intressantare än segling och för att återknyta till rubriken så innebär inte motvind bakåtsträvan. Vi får acceptera en långsammare fart men genom att kryssa oss fram så går det i alla fall åt rätt håll. Förr eller senare vänder också vinden.

Hade allt fungerat perfekt, vad hade det funnits för skäl att förändra? Ju sämre det är ställt ju större anledning till nyordning. Ställ dig frågan, när behöver viltförvaltningen de goda samordnade krafterna mest? Givetvis då det är på väg åt fel håll.

Vad har dovviltsprojektet lett till så här långt? Faktiskt en hel del! Många skötselområden har i dag en helt annan uppfattning om förutsättningarna jämfört med för några år sedan. Det genomförs inventeringar, man samlar avskjutningsstatistik, fältvandringar där man tittar på grödor och skog. Exemplen är många på hur kunskapsnivån lyfts och förståelsen för de olika parametrarna i förvaltningen ökar.

Ge inte upp, vi är på väg åt rätt håll!

Kopplat till intresset kring förvaltningen passar vi även på att lyfta några aktuella frågor.

-Skyddsjakt på dov- och kronkalv.                    

Försök få ingående jaktlag i skötselområdena att redovisa omfattningen av denna jakt och om möjligt även upplevt resultat. Välj gärna ut en person med högt förtroende och integritet inom skötselområdet för sammanställning av resultaten så de redovisas i klump och inte pekar ut enskilda enheter. Det är en laddad fråga och den övergripande verkligheten är mycket mer intressant än vem som gjort vad.

-Pasteurella på dovhjort.                                    
Det har under Juli/Augusti gjorts fynd av döda dovvilt där dödsorsaken kunnat härledas till pasteurella. Fynden som kommit till min kännedom har gjorts inom ÄFO 3. Vid misstänkta fall och där förruttnelseprocessen inte är för långt gången så försök ta reda på hjärt-lungslaget och frys dessa. Kontakta SVA och hör huruvida de önskar få in materialet för analys. Hög dödlighet av pasteurella bör adderas dödlighet genom avskjutning i befintlig plan. Grovt räknat så återfinns 1 djur av 10 som dött om ansträngningar görs för att leta.

-Sommartorkan.                                                     
Sommarens torka har resulterat i svår foderbrist för djurhållare och extremt dåliga spannmålsskördar i de flesta fall. Många har även oroat sig för viltets väl och ve. Vår bedömning över hur torkan påverkat viltet är att man måste lyfta ner det på respektive art. Av våra i länet 5 (6) klövvilt så tror vi älgen lider värst. De övriga arterna har ett utbredningsområde som täcker bla medelhavsregionen där torkor som den vi haft är mer regel än undantag. Däremot så gör vi bedömningen att den kommande vinterns intensitet blir helt avgörande för överlevnaden. Normalt sett bedrivs en stödutfodring av klövvilt för att undvika vintersvält. Denna intensifieras betydligt stränga vintrar. Detta år kommer de knappa resurserna givetvis i hög grad prioriteras de tamdjurshållare som riskerar att få nödslakta sina djur. Blir det då en sträng vinter och man vill hjälpa det vilda står sannolikt mer traditionella viltvårdsåtgärder till buds. Försök styr gallringar av löv och tall till senvintern. Röjningar av lövrika bestånd kan med fördel förläggas till samma period. Nu gäller det att hushålla med knappa resurser och se möjligheterna.

Anders Nilsson, Jaktvårdskonsulent Södermanland

Jimmy Petterson, Ordförande Jägareförbundet Södermanland

Elisabet Åfors, Jägarrepresentant Södermanlands Viltförvaltningsdelegation

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
Tillbaka till överblick