Halmgubbe eller fågelskrämma
Utredaren i den så kallade Renmarkskommittén, har gått ut med förslag som fått otroligt många som förstår jaktfrågor att höja på ögonbrynen. Han argumenterar för att makten över småviltjakten i fjällen inte bara ska handla om småvilt, utan om all slags vilt. Dessutom vill han sträcka ut områdena för renägares ensamrätt till att omfatta betydligt större områden än vad som någon kunde föreställa sig.
”All slags jakt” och på än större arealer är ett sensationellt påhitt. De som kan sin historia och förstår jaktfrågor vet ju att renägare aldrig haft ensamrätt att jaga högvilt. Söker man historiskt är det svårt att hitta belägg för att ens rättigheten att jaga älg för husbehov skulle funnits. Dels därför att högvilt historiskt tillhörde regenten, men framförallt för att det inte fanns älg i området när urminnes hävd skulle ha uppkommit.
Istället för att argumentera för sin sak blev utredaren mest irriterad över att hans åsikter kunde läsas i pressen. Han hade velat hemlighålla åsikterna till ett tillfälle han själv valt. Istället för att gå in och argumentera vidare för sin sak hävdade han att det kommit hat och hot riktat mot renägande samer. Synbart hjältemodigt bad han att de synpunkterna istället skulle riktas till honom.
Halmgubbe eller fågelskrämma
På engelska kallas knepet ”straw man”. Det kan översättas som ”halmgubbe” eller ”fågelskrämma”. Det är ett listigt men osakligt debattknep som går ut på att möta debattmotståndaren med felaktiga eller överdrivna påståenden om vad motståndaren tycker.
Debattfinten ”halmgubbe” gör två saker: för det första lyfter man felaktiga påståenden som motståndaren tvingas förneka eller förklara. Istället för att berätta och motivera sin egen ståndpunkt välter man spelbordet i knät på den andre. För det andra så är det lättare att själv hitta på vad motståndaren tycker och argumentera emot, istället för att tvingas argumentera sakligt och lyssna på de som inte tycker som man själv. De som förstår jaktfrågor och inte håller med om de närmast häpnadsväckande svängningarna i tolkningen av uppdraget, ska nu istället försöka förklara påstådda hot som andra riktat. Påstådda hot som inte har ett skvatt med sakfrågan att göra och som inte kan kopplas med de som öppet vill debattera sakfrågan.
Att kalla andras rättigheter ”motbjudande”
Nyhetsbrevet ni nu läser borde inte heller få skrivas. Den allra högste företrädaren för renägarföretagen, Svenska Samernas Riskförbund, stod oemotsagd i ett inslag i Sameradion. Han använde ord som ”motbjudande” till att frågorna om fri jakt ska få diskuteras från hundklubbar och regionala jägarförbund. Om han i statsfinansierad radio tycker att fri åsiktsbildning är motbjudande, borde åtminstone en följdfråga ges om andra åsikter än hans egna borde få sägas.
De här frågorna engagerar många. Jag som varken jagar eller har hund tycker att kraftiga förflyttningar av fri- och rättigheter måste få diskuteras. En fritt samhälle mår bra av att åsikter ska få finnas, utan att någon ska döma ut någons rätt att få framföra dem.
Det finns säkert argument för att utestänga nästan alla jägare och hundägarna från rättigheten att fritt få ansöka om jaktkort hos en opartisk myndighet. Att istället ge total makt till de fåtalet av samer som äger ren. Jag argumenterar istället för att vårt samhälle mår bättre av att fjällen ska kunna upplevas och nyttjas av de många.
Att måla ut de som inte som inte delar ens åsikter som hatare och hotare, eller att kalla fritt uttryckta ord som ”motbjudande” är exempel på rätt enkla debattknep. Tyvärr gör det debatten både osann och oschysst.
Jonas Lundström
Initiativet med nyhetsbrevet kommer från Södra Norrbottens fågelhundsklubb, Övre Norrbottens fågelhundsklubb, Fågelhundsklubbarnas Arbetsutskott (FA), Malmfältens vorstehklubb, Bottenvikens vorstehklubb, Nedre norra fågelhundsklubb, Västerbottens fågelhundsklubb, Svenska vorstehklubben Jämtland/Västernorrland, Svenska vorstehklubben Södra och Jägareförbundet i Norrbotten.