Älgförvaltingen betalas i dag av jägarna flera gånger om. Dels står jägarna för Länsstyrelsens administration, utbildningar, inventeringar m.m. via den statliga fällavgiften som bygger länens älgfonder. Dels utför jägarna avskjutningen som är nödvändig för att uppnå de mål man har med älgstammen. Trots att älgförvaltningen under lång tid har kantats av konflikter har ändå detta system varit mer eller mindre accepterat av jägarna.

I takt med att allt fler har synpunkter på förvaltningen och jakten och kravet på faktaunderlag ökar så ökar också motsättningarna i fråga om vad jägarna faktiskt är beredda att betala för att hålla detta system gående.

En stridsfråga har varit hur man har finansierat den skogliga inventeringen rörande hur många unga tallar som varje år har påverkats av älgens bete. Inventeringen kallas ÄBIN och används som ett underlag då man pratar älg på alla nivåer. Men inventeringen säger mer om skador och bete än om faktiskt älgtillgång och det är inte enkelt att använda den i den praktiska förvaltningen.

Eftersom Jägareförbundet ser detta som en skogsinventering som har mer koppling till snödjup och vinterns längd än till älgstammens storlek så ser vi det som självklart att denna del inte ska bekostas av jägarnas pengar. Trots det har Länsstyrelserna betalat ut miljonbelopp årligen till denna inventering ur våra älgfonder.

I fjol trodde vi att denna fråga var löst då skogsbruket tog på sig att finansiera denna inventering på egen hand. En fråga hade lyfts bort från konflikterna vilket alla såg som positivt.

Nu går Skogsstyrelsen ut och återupplivar denna konflikt genom att återigen vilja dra pengar ur älgfonderna för att få dubbla arealen inventerad yta, från halva Sveriges yta till hela Sveriges yta årligen. Det är självklart beklagansvärt att Skogsstyrelsen väcker liv i en konflikt som markägare och jägare hade hoppats att vi lagt bakom oss. Det väcker samtidigt frågor om i vilken roll Skogsstyrelsen gör dessa utspel. Dels är Skogsstyrelsen sektorsmyndighet för skogen, dels är de uppdragstagare vad gäller att genomföra ÄBIN-inventeringar. Ser de faktiska fördelar med en så massiv inventeringsinsats eller vill de bara skapa mer arbete åt sin egen uppdragsverksamhet? Frågan har inget självklart svar!

Jägareförbundet ser det som en självklarhet att landets Länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationer respekterar och accepterar den modell som skogsbruket presenterade så sent som för mindre än ett år sedan. Låt jägarnas pengar i länens älgfonder gå till älgförvaltningen och inte till de inventeringar om skogens tillstånd som ÄBIN är en del av!

Mikael Samuelsson, ordförande Jägareförbundet Norrbotten

K-G Abramsson, ordförande Jägareförbundet Västerbotten

Sven-Gunnar Sivertsson, ordförande Jägareförbundet Mitt Norrland