bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Varg i snö. Foto (i hägn): Madeleine Lewander

Vargen - så här tycker vi

Vi respekterar riksdagens beslut om att vargen är en del av Sveriges fauna. Men vi vill ha så få som möjligt, vilket årsstämman 2016 klart uttalade.

Svenska Jägareförbundets ordförande Björn Sprängare förklarar vad förbundet vill i vargfrågan. Han berättar också hur förbundet vill förändra lagar och regler runt vargjakten. Från 2016-05-10

Förbundsordföranden: "Ingen vill ha varg på sina marker"

Förbundsordförande Björn Sprängare förklarar i en skrivelse förbundets inställning till varg. 
"På medlemsmöten i förbundet brukar jag ställa frågan ”Är det någon jägare som vill ha varg på sina marker?”. Hittills har ingen svarat ja. Då vi samtidigt konstaterar att Sveriges riksdag med stor majoritet har fattat beslut om att vi ska ha frilevande varg i landet får vi onekligen ett problem."

Uttalande årsstämman 2016: "Så få vargar som möjligt"

Svenska Jägareförbundet vill härmed med kraft understryka sin ståndpunkt: - så få vargar i Sverige som möjligt.
Läs mer...

Jägareförbundet vill ha ett tak på 150 djur 

I rovdjursförvaltningen styrs vi av två begrepp; ”MVP” – minsta livskraftiga population och ”GYBS” – gynnsam bevarandestatus. MVP är enligt våra beräkningar cirka 100 vargar förutsatt invandring av nya vargar med nya gener. Eftersom vi förbundit oss att sträva efter gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige, som innebär att man ska ha ”högre ambitioner” än MVP, så anser vi att 150 vargar är ett fullt tillräckligt mål som ger en livskraftig vargstam.

Hur ser Jägareförbundet på vargen?

Jägareförbundet anser att de stora rovdjuren inklusive vargen är en del av Sveriges fauna. Alla rovdjur ska regleras genom jakt så att det samlade rovdjurstrycket regionalt blir acceptabelt för lokalbefolkningen, viltvården och den nordiska jakttraditionen. En långsiktig lösning för vargen och vargförvaltningen måste innehålla jakt, enkla och snabba beslut kring skyddsjakt och en plan med regional förvaltning, mål och kompensationsåtgärder.

Varför är regional förvaltning av vargen viktigt?

I en demokrati är det självklart att människor som berörs ska ha ett avgörande inflytande på mål och också förvaltning. Speciellt viktigt är det i frågor, som den om vargen, där majoritetens önskemål har stor påverkan på en minoritet av befolkningen. Subsidiaritetsprincipen, det vill säga att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå, är en av grundstenarna i EU:s beslutsfattande.

Avslutat arbete med skyddsjaktsorganisation och inventering

Jägareförbundet har själva valt att avstå från vissa delar i det så kallade allmänna uppdraget vad gäller varg. 
När det gäller Jägareförbundets arbete med stora rovdjur fattade förbundet den 27 september 2011 beslut om att avsluta arbetet med att bistå myndigheter med organisation av skyddsjakt och inventering av varg.
Samtidigt togs också beslutet att inte längre förankra genetisk förstärkning av varg.
Detta beslut togs med anledning av regeringens beslut den 17 augusti 2011 om att ställa in licensjakten och slopa taket för vargstammen i landet.
Samtliga arbetsuppgifter kopplade till andra arter, såsom björn och lo bedrivs med oförminskad styrka.

Kostnader påtagliga men svåra att värdera

Det finns också väldigt många kostnader, eller uteblivna intäkter som är svåra att fånga, utöver samhällets direkta utgifter. Beräkningar visar att varg i markerna sänker markägarnas intäkter från jakt med 30-40 procent, ibland även mer. Varje nytt vargpar kostar drygt en miljon kr per år. Det är också väldigt svårt att värdera till exempel människors obehag av att ha varg nära eller rädsla för att tamdjur ska attackeras av varg. En socioekonomisk konsekvensanalys är nödvändig, för en långsiktigt hållbar förvaltning.

Hur klarade man situationen förr när det fanns mycket varg?

Det gjorde man inte. Det var i det närmaste fri jakt på varg och dessutom skottpengar på dem. Det var tillochmed lagfäst att landsbygdsbefolkningen måste delta i vargjakten. Därför utrotades vargen i Sverige.

Finns det stöd för vargjakt i Sverige?

En Sifoundersökning som gjordes mitt under licensjakten på varg 2010 visar att det finns ett brett stöd för den av riksdagen beslutade vargjakten. Störst är stödet i norra Sverige och i Mellansverige där 65-69 procent av befolkningen är för jakten. Lägst stöd för jakten finns i Malmö, de som befinner sig längst från vargarna, men även där är stödet hela 52 procent. Inte i någon del av landet motsätter sig mer än 24 procent av befolkningen licensjakt på varg.

Varför är debatten om vargjakt så het?

Vargen är en symbol och vargfrågan präglas av både högt tonläge och många gånger dålig kunskap i ämnet. Urbaniseringen har inneburit att många människor tappat förståelsen och kunskapen om livsbetingelserna på landsbygden.

Tycker Jägareförbundet att vargens genetik ska förbättras ytterligare?

Ja, men inte till vilket pris som helst. Inavelsgraden i populationen fortsätter att minska. Den genomsnittliga inavelsgraden för valpkullar 2012 har inte varit så låg sedan 1998. 

Vad skulle hända om vi hade över 1 000 vargar i landet?

Frågan är om det är ens praktiskt möjligt att ha så många vargar i ett land som är uppbyggt som Sverige. Det är omöjligt om inte renskötselområdet ska hysa varg och då måste man sannolikt lägga ned renskötseln.
Men 1 000 vargar innebär med största sannolikhet slutet för löshundsjakten inom i princip hela landet. Det skulle innebära stora kostnader i form av skyddsåtgärder för tamboskap och ersättning för dödade tamdjur och hundar. Det skulle också innebära enorma inkomstbortfall i miljardklassen för markägare som arrenderar ut jakt samt för den utrustningsindustri som är kring jakten. Jakten i Sverige värderas till mellan tre och fyra miljarder årligen. Sist men inte minst skulle det innebära att många, många, många ton viltkött inte längre används som mat för människor utan i stället till varg.


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-07-10 2017-07-28