bakgrund
Fjällgäss

En osaklig konflikt undergräver allt samarbete kring hur fjällgåsen ska bevaras i Norden. På denna bild ses en svensk fjällgås under rastning under höstflytten 2015. Enligt kritikerna är den genetiskt felaktig, beter sig onaturligt, äter fel mat, flyttar fel och utgör ett hot. Samtidigt är dessa fåglar skyddade av EU, svenska staten satsar stora pengar på att bevara fjällgåsen i Sverige och många människor finner stor glädje i att dessa fåglar finns. Projekt Fjällgås och svenska fjällgäss har länge fått uthärda hårda angrepp men vilka är egentligen sakfrågorna? Foto: Niklas Liljebäck

Konflikter och olika uppfattningar

English version below Swedish text

Under många år har de svenska fjällgässen och arbetet med att förstärka populationen kritiserats av framför allt BirdLife Norge men även WWF-Finland. På en mängd punkter har kollegorna i de två grannländerna motarbetat det arbete som Projekt Fjällgås med stöd av svenska myndigheter bedriver. Några av invändningarna exemplifieras längre ner i texten. Tyvärr baseras kritiken på felaktiga grunder och en ovilja att acceptera oberoende rapporter och rekommendationer, som borde kunna utgöra bas för ett behövligt samarbete mellan länderna. I stället har de grundlösa påståendena och oviljan till samarbete försvårat det internationella arbetet. Vi råder alla som är intresserade av fakta i detta ärende att vara källkritisk och kontrollera vad som sagts i olika utvärderingar och ställningstaganden av fristående organisationer.

Under senare år har vår population granskats ur flera aspekter av olika organ och enskilda experter och dess status har fastställts genom beslut inom IUCN och BirdLife International. Nedan följer en kort genomgång av några viktiga fakta som måste beaktas i det framtida arbetet med att bevara fjällgässen i vår region.

  • Sverige hyser den enda häckande populationen inom EU
  • Arten klassas som Akut hotad (CR) i Sverige (ArtDatabanken 2015) liksom inom EU (IUCN/BirdLife International 2015)
  • Populationen är vild, ursprunglig, förstärkt och en del av den Fennoskandiska populationen (IUCN)
  • Flyttvägen är modifierad och det svenska beståndet övervintrar i Holland och Tyskland
  • Sverige har en unik avelspopulation baserad på vildfångade ryska fåglar – den enda i världen som är godkänd för naturvårdsutsättningar
  • Eventuella inslag av främmande DNA i den svenska populationen är inte ett problem av betydelse ur bevarandesynpunkt kring den svenska populationen och hur dessa hanterats.(Amato 2010) 

Den mångåriga konflikten rör bl.a. frågor som statusen hos den delpopulation som häckar i Sverige, närmare bestämt om den ska betraktas som introducerad, återinförd eller förstärkt och om den är den del av den ursprungliga Fennoskandiska populationen. En annan återkommande fråga har varit den eventuella förekomsten av främmande bläsgåsgener och huruvida detta är ett problem. Flyttvägen och övervintringsområdet har också kritiserats. Under senare år har dessa frågor utvärderats och bedömts av oberoende forskare eller organisationer, och den samlade slutsatsen är att de fåglar som häckar i Sverige ska ges samma uppmärksamhet ur bevarandesynpunkt som alla andra fjällgäss.

Att svenska fjällgäss inte utgör något hot mot övriga populationerna av betydelse och att inga åtgärder behöver sättas in för att fånga eller analysera fåglarna är fastställt i två oberoende utredningar. I en av dessa rekommenderas dessutom att utsläppen av uppfödda fåglar från svenska avelsanläggningar bör fortsätta. En juridisk prövning av statusen hos svenska fjällgäss som övervintrar i Holland har fastslagit att EU:s fågeldirektiv ska tillämpas på de fåglar som väljer den västra flyttleden. Med tanke på att arten inom Europeiska Unionen numera endast häckar i vårt land vilar ansvaret därför tungt på Projekt Fjällgås och andra organisationer och myndigheter i Sverige, Tyskland och Holland. IUCN och BirdLife Internationalbeskriver de fåglarna som ursprungliga i Sverige, Holland och Tyskland och som en del av den Fennoskandiska populationen. Allt detta borde leda till en ökad samsyn på hur det internationella samarbetet bör ske.

flygande fjällgäss

Svenska fjällgäss under flyttning. De fjällgäss som häckar i Sverige flyttar till Holland och Tyskland för att övervintra. Detta är onaturligt enligt vissa norska och finska intressen medan de holländska experterna är överrens om att fjällgäss från olika populationer alltid övervintrat i landet. 

 

Tyvärr är det så att framför allt Norge med stöd av Finland fortsatt aktivt motarbetar det svenska arbetet. På BirdLife Norges hemsida piskulka.org kan man (januari 2016) läsa att svenska fåglar utgör ett hot mot de norska, att de, liksom de ryska fåglarna i avelsanläggningarna, har en felaktig genetisk sammansättning, att fåglarna uppträder i felaktiga miljöer och följer en onaturlig flyttväg. De sägs inte utgöra en del av den Fennoskandiska populationen. Inga resurser bör därför enligt hemsidan läggas på att förstärka den svenska populationen. När genetisk expertis rekommenderar att den norska populationen bör förstärkas med fåglar med rysk härkomst från svenska avelsanläggningar, svarar norrmännen med att skjuta fåglar med rysk bakgrund som befunnit sig i Norge.

Att Norge och Finland fortsätter att aktivt motarbeta det svenska arbetet är den enskilt viktigaste anledningen till att AEWA misslyckats med att uppdatera det internationella åtgärdsprogrammet för fjällgås. Särskilt beklagligt är detta eftersom det gamla aktionsprogrammet innehåller föråldrade uppgifter och missriktade åtgärder.

Vi, i Projekt Fjällgås, har varit lyhörda för synpunkter från olika håll på hur det svenska arbetet med att bevara fjällgåsen i vår region bör ske. En sådan betydande eftergift har handlat om att ersätta hela det gamla avelsbeståndet med fåglar som infångats i Ryssland. Men inte heller detta har tillfredsställt våra nordiska kollegor, som fortsätter att kritisera de ryskättade fåglarna och t.o.m. medverkat till att avliva sådana fåglar. Det är uppenbart att önskan att kritisera oss är större än viljan att nå samförstånd och framgång i bevarandearbetet.

För inte så länge sedan skrev den ansvariga myndigheten i Norge att de norska erfarenheterna från utsättningar i landet av fåglar från svenska anläggningar var positiva och att man såg fram mot ett fortsatt samarbete med Sverige. Det vore högst välkommet om företrädare för fjällgåsarbetet i Norge tog dessa ord på allvar och i stället för att ifrågasätta oberoende ställningstaganden och rekommendationer bidrar till ett bättre samarbetsklimat. De fjällgäss som sattes ut då beskrevs som en nödvändig förstärkning av den norska vilda populationen och detta har idag bytts till att man med alla medel ska hålla isär dessa fåglar. Det naturliga målet för ett samarbete mellan Sverige och Norge måste vara att återskapa den tidigare mer eller mindre sammanhängande fjällgåspopulationen i den fennoskandiska regionen.

 

Different opinions and conflicts

LWfG standing

An emotional conflict block the possibillitys for cooperation between the Nordic countries. On the photo is a Swedish LWfG during autumn migration 2015, according to the opponents this bird is genetically unsuitable, behave unnatural, eat the wrong food, migrate incorrectly and to be regarded as a threat. At the same time this bird is protected by EU Bird Directive, Swedish Gouvernment spend much money on the conservation work, many people contribute volontarily to the work and fothers just find the bird something to be proud about and enjoy. The Swedish Project and Swedish LWfG have under many years endured hard attacks from our opponents, but what are the real issues?

 

During a number of years, the Lesser White-fronted Geese breeding in Sweden and the conservation work being carried out in the country have been criticized in particular by BirdLife Norway, but also by WWF-Finland. Our colleagues in the two neighbouring countries have tried to undermine the work
that the Lesser White-fronted Goose Project, supported by Swedish authorities, is running. Some of the objections are exemplified further down.

Unfortunately the criticism is based on false reasons and disinclination to accept independent reports and recommendations, designed to constitute a platform for cooperation between the countries. Instead allegations and aversions to concerted actions have made international cooperation more difficult. We advise anyone who is interested in facts to study what has been said in different reviews and statements presented by independent organisations.

Some of the framework for the Swedish Conservation work for LWfG and the Swedish Project:

  • Sweden holds the only breeding population within EU
  • The species is classified Critical Endangered (CR) in Sweden (Artdatabanken 2015) as well as within EU (IUCN/BirdLife International 2015)
  • The population is wild, native, reinforced and part of the Fennoscandian population (IUCN 2015)
  • The flyway is modified and the birds spend the winter in the Netherlands and Germany
  • Sweden holds the only population approved for release based on captive bred birds caught in Russia
  • Possible existence of alien genes in the wild population is not an issue of significance from conservation point of view (Amato 2010)

 

Issues related to the population breeding in Sweden and how they have been managed

 

The long-drawn conflict i.a. includes questions related to the sub-population breeding in Sweden, more precisely whether it should be regarded introduced, reintroduced or reinforced and whether it constitutes part of the original Fennoscandian population. Another recurrent issue is the possible existence of alien Greater White-fronted Goose genes and if so, this could pose a problem. The flyway and wintering areas have also been criticised. During recent years, these questions have been evaluated by independent scientists or organisations and the collective conclusion is that birds breeding in Sweden should have the same attention from conservation point of view as other Lesser White-fronted Geese.

The fact that Lesser White-fronted Geese in Sweden do not constitute a threat of significance and that no actions in terms of catching or genetic analysis of the birds need to be taken has been established in two independent reviews. Besides, one of these reports recommends the continuous release of captive bred birds from Sweden. According to a court case, it has been clarified that the EU Birds Directive should be implemented with regard to the birds using the western flyway and wintering in the Netherlands. As Sweden now holds the only breeding population within EU territory, great responsibility rests upon the Lesser White-fronted Goose Project together with other organisations and authorities in Sweden, the Netherlands and Germany. IUCN/BirdLife International describe the birds as native in Sweden, the Netherlands and Germany and as part of the Fennoscandian population. All this should facilitate consensus regarding the future work and international conservation objectives.

Unfortunately, Norway, supported by Finland, has continued to oppose the Swedish line. Still in January 2016 the Norwegian webpage piskulka.net claims the Swedish birds constitute a threat to other birds, that birds in Sweden, captive-bred birds included, have a dubious genetic composition, that the habitat preferences of the birds are unnatural, and that the flyway is artificial and manipulated. Our birds is not part of the Fennoscandian population. According to this website, no efforts should be spent on the conservation of the birds breeding in Sweden. In response to the recommendation by genetic expertise to augment the Norwegian population with captive bred birds from Sweden, Norway´s answer is to kill such birds visiting the country.


The opposition from Norway and Finland is the single most important reason why AEWA has failed to update the international Action Plan for the species. This is especially disappointing, as the present Action Plan is obsolete and includes misguided recommendations.

We have listened to opinions expressed by different actors, commenting the conservation work related to Lesser White-fronted Goose. As a major concession, we have dismantled the whole old population in captivity and replaced it by wild birds caught in Russia. Not even this drastic action has satisfied our Nordic colleagues, who continue to criticize the new captive bred population and assist in killing such birds. For us it is clear that the ambition to criticize is more important than consensus and success in the conservation work.

Not so long ago, the responsible authority in Norway wrote that the experiences from the release of birds originating from the captive bred population in Sweden was positive and that the authority therefore looked forward to continued cooperation. It would be most welcome if people responsible for the Lesser White-fronted Goose conservation work in Norway would adopt these lines and contribute to a better working relation, rather than to continue to challenge independent reviews and recommendations. The natural objective for cooperation should be to restore the original more or less coherent Lesser White-fronted Goose population in the Fennoscandian region.


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-12-17 2016-04-08