bakgrund

Fjällgäss i fångenskap

Under 2000-talet har Projekt Fjällgås byggt upp en helt ny uppfödning. Det avelsbestånd som tidigare, fram till 1999, användes i projektet har helt avvecklats.  Uppfödningen av utsättningsfåglar baseras idag helt på fjällgäss som fångats som ungar på västryska tundran och transporteras till Sverige där de sedan häckar i fångenskap. Idag finns våra avelsanläggningar på Nordens Ark och på Öster Malma.


Två ryska fjällgäss som fångats på ryska tundran och precis landat på Arlanda 2007.

Grunden för avelsbestånden idag är vilda ryska gäss. Dessa fångas som ungar på den västryska tundran av ryska gåsforskare från The Russian Goose, Swan and Duck Group of North Eurasia. Fångsten innebär ofta stora ansträngningar då de områden som besöks av forskarna är mycket otillgängliga. Under perioden 2005-2012 har 55 unga fjällgäss fångats och transporterats till Sverige. Efter fångsten tas fåglarna till Moskva Zoo där de sätts i karantän för att undvika att dessa fåglar kan sprida någon form av smittsam sjukdom till andra fåglar. Därefter flygs dessa fåglar med flygplan till Sverige. Det är många tillstånd som måste uppfyllas men vi får stor hjälp av Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets kunnande och dessa myndigheter har alltid hjälpt oss på alla sätt. 

När dessa gäss landar i Sverige möter vi dessa och transporterar fåglarna genast till Nordens Ark där åter sätts i karantän vilket är ett krav för import av vilda fåglar till Sverige. Under alla importer och transporter har ingen gås skadats vilket pekar mot att fjällgäss är ganska okänsliga för stress. När fåglarna kommer ur sina transportlådor börjar de genast putsa sig, äta lite och vila.


John på Nordens Ark med en vuxen fjällgås.

Projektet jobbar hårt med att få tillvaron i avelsanläggningarna att efterlikna det vilda så mycket det går. En av de viktigaste åtgärderna för detta är att kunna erbjuda naturligt bete så långt det är möjligt. Även om fåglarna alltid har fri tillgång till foder är det viktigt för fåglarnas trivsel att det finns gräs att beta på.

Likaså eftersträvas att gässen alltid har tillgång till vatten som de kan bada i och vegetation de kan gömma sig i. Under vintern erbjuds värmelampa och möjlighet för fåglarna att gå in i ett stall. Men fjällgäss som är vana vid arktiskt klimat föredrar nästan alltid att vara utomhus oberoende av väder.

När det inte är häckningssäsong går gässen tillsammans i en stor flock precis som de skulle göra i det vilda. Flocken fyller också en viktig funktion för aveln. Fjällgäss är mycket noga med att välja vilken individ den bildar par med. Att många fåglar går ihop gör det mer troligt att en gås hittar en partner den trivs med.

När våren kommer och par börjar bildas börjar en hektisk period för de som jobbar med uppfödningen i projektet. För att kunna identifiera etablerade par krävs att man lägger mycket tid på att studera hur gässen beter sig i flocken. När väl ett par hittas flyttas dessa till ett eget häckningshägn för att undvika att de störs av de andra fåglarna.


I ett skyddat hörn i häckningshägnet lägger sig honan och ruvar. Boet läggs oftast i skydd av vegetation och bobalen byggs oftast av halm eller torrt gräs.

Om allt går väl hittar honan ett skyddat hörn i häckningshägnet och lägger ägg. Boet läggs ofta i högre vegetation inne i hägnet eller under inlagda risbunkar. Bobalen byggs oftast av inlagd halm eller torrt gräs. Hanen gör precis som hanarna i det vilda och börjar vakta. Han står då som en staty en bit från honan med halsen sträckt och spanar för att kunna upptäcka eventuella faror. När honan tillfälligt lämnar boet följer hanen efter som en skugga.

När ungarna kläcks  går dessa kvar i häckningshägnet tillsammans med båda föräldrarna.


Det är mycket ungarna lär sig av sina föräldrar. Allt från beteende och läten till hur man lättast hittar mat. Bilden visar en fjällgåsfamilj med ca en vecka gamla ungar i anläggningen på  Nordens Ark.

Under de första dagarna präglas ungarna på sina föräldrar och därför undviks att människor vistas i hägnet mer än absolut nödvändigt för att inte störa denna livsviktiga process. Om präglingen blir fel kommer detta innebära att de kan få svårare att knyta an till vilda fåglar när de senare släpps ut i det vilda. Det är mycket ungarna lär sig av sina föräldrar- inte minst hur man beter sig mot andra fjällgäss.

I mitten av juli är det dags för dessa ungfåglar att sättas ut i fjällen. Läs mer om det här.


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-12-17 2016-02-08