bakgrund

Hot och åtgärder

Projekt Fjällgås vill identifiera och åtgärda så många hot mot fjällgåsen som möjligt. Under åren Projektet varit aktivt har vissa hot kunnat avvärjas medan betydelsen av andra ökat. Här listar vi några hot som vi arbetat eller arbetar med idag och som Projektet försökt avvärja genom aktiva åtgärder.

Projektet startade sina förstärkningsutsättningar när fjällgåsstammen hade minskat påtagligt i Sverige under en längre tid. Utsättningarna skedde i ett område där det fortfarande häckade några få par av vilda fjällgäss. Förstärkningen med unga gäss har fått minskningen att avstanna och bidragit till att vända utvecklingen så att populationen ökar långsamt.


En ung fjällgås som släpps fri i de svenska fjällen för att förstärka det vilda beståndet.

Tidigare hög dödlighet under flyttning och övervintring.

När Projekt Fjällgås startade sin verksamhet flyttade stora delar av de svenska fjällgässen utmed en flyttrutt genom östra Europa och övervintrade i sydvästligaste Asien och sannolikt även i sydöstra Europa. Under flyttning och övervintring var dödligheten mycket hög hos dessa fåglar troligen på grund av omfattande jakt och förändringar i markanvändningen.  När förstärkningsutsättningarna startade, nyttjade Projektet vitkindade gäss som fosterföräldrar till fjällgåsungarna för att undvika denna farliga östliga flyttväg.  De vitkindade gässen sträcker mot sydväst och övervintrar i Holland och fjällgåsungarna lärde sig fosterföräldarnas sträckväg. Detta har medfört att dagens svenska fjällgäss flyttar genom Sverige till Holland och att dödligheten som en följd av detta är minimal under flyttning och övervintring.

För att bygga upp ett nytt avelsbestånd med samma genetiska uppsättning som vilda fjällgäss importerades ryska vildfångade unga fjällgäss.

Inslag av gener från bläsgås i vissa individer i avelsbeståndet

När ett geninslag av bläsgås upptäcktes i det tidigare svenska avelsbeståndet 1999 upphörde utsättningarna omedelbart och arbetet med att bygga upp ett nytt avelsbestånd påbörjades. Genetiska experter är oense huruvida ett litet genetisk inslag av en annan, närbesläktad, art i ett avelsbestånd är ett allvarligt hot. Men Projektet valde, av försiktighetsskäl och efter internationella rekommendationer, att betrakta detta som ett möjligt hot och igångsatte import och uppfödning av vildfångade ryska fjällgäss. Vildfångade unga fjällgäss har under flera år importerats från Ryssland och fötts upp på Nordens Ark. Sedan 2010 har förstärkningen i fält av det svenska beståndet nystartat med avkommor från de ryska gässen. När dessa fjällgäss, med samma genuppsättning som vilda ryska fjällgäss, bildar par med vilda fjällgäss som idag häckar i Sverige, kommer med tiden en utspädning att ske av eventuella genetiska avvikelser. 

Predation i häckningsområdet

Alla markhäckande fåglars häckningsframgång i fjällvärlden påverkas mer eller mindre starkt av predation. Fjällgåsen är inget undantag utan antalet ungar som blir flygfärdiga i beståndet avgörs i stor omfattning av förekomsten av rovdjur och den från år till år starkt växlande tillgången på föda för rovdjuren. Även om predation är ett naturligt inslag för fjällgåsen så är den svenska populationen fortfarande så liten att varje individ är oerhört viktig.


En vild fjällgås som slagits av en havsörn sommaren 2012. Fågeln är i stark ruggning vilket kan ses på att vinpennorna precis börjat växa ut igen som blå spetsiga taggar.

Rödräven har ökat markant i fjällvärlden under de senaste årtiondena. Detta har medfört att flera av fjällspecialisterna har fått stå tillbaka, t.ex. drabbas fjällräven hårt. Erfarenheter från det norska bevarandearbetet med fjällgås visar att hård jakt på rödräv kan öka fjällgässens häckningsframgång markant. Därför verkar Projektet för att rödrävsjakten i häckningsområdet för de svenska fjällgässen ska intensifieras.

Under 2012 upptäckte Projektet att predationen från rovfåglar, framför allt av havsörn, på vuxna vilda ruggande fjällgäss är betydligt mer omfattande än vad tidigare varit känt. Under sommarn 2012 gjordes observationer av en havsörnsindivid som tydligt specialiserat sig på att slå dessa gäss när de var oförmögna att flyga p.g.a. hård ruggning av vingpennor. Projektet funderar nu på olika lösningar för att minska risken för de vuxna fjällgässen att slås av örnar under ruggningen.

Störning i häckningsområdet

De svenska vilda fjällgässen är mycket skygga under häckningssäsongen. Vid flera av häckningssjöarna råder sedan länge fiskeförbud vilket införts för att undvika störning från sportfiskare på land och i båtar. Sportfiskare som fiskar från land går utmed stränderna just i den zon där fjällgäss ofta har sina bon eller där kullarna söker föda. Det kan räcka med att en fjällgåshona skräms från sitt bo en gång för att hon ska överge detta.

Fiske från båt förekommer i nästan alla sjöar i häckningsområdet. Det är framförallt när båtarna rör sig nära stränder som de utgör ett störningsmoment för häckande fjällgäss. Projektet har också observerat omfattande störning i samband med aktiviteter kopplade till rennäring och då ofta i form av motordrivna fordon som rör sig nära känsliga sjöar.

Projektet för en dialog med berörda myndigheter om att lägga restriktioner för det rörliga friluftslivet i de viktigaste områdena under den känsliga tiden. De flesta friluftsmänniskor sköter sig exemplariskt utan att störa varken fjällgäss eller andra arter. Men årligen ses aktiviteter som uppenbarligen stör häckande eller ruggande fjällgäss.

Projektet avser också att föra en dialog med berörda samebyar om hur störningar från renskötselaktiviteter skall kunna undvikas i största möjliga mån.

Ökad gåsjakt på övervintringsplatserna

En av de viktigaste anledningarna till att Projektet ville styra fjällgässen att flytta mot Holland var att undvika risken att dessa fåglar skjuts i samband med jakt på andra gåsarter. Jakttrycket på gäss i Holland har länge varit mycket lågt p.g.a. myndighetsbeslut. Under senare tid har dock kostnaderna för att ersätta jordbrukarna i Holland för gåsskador ökat dramatiskt och man öppnar därför upp för jakt på gäss i större omfattning.

Detta medför att risken för att fjällgäss skjuts av misstag ökar. Likaså kan jakten på andra gåsarter störa fjällgässen under vintern, vilket kan medföra att de uppsöker platser med en okänd hotbild. Projektet ska genom dialog med myndigheter samt jägare- och fågelskyddsorganisationer i Holland försöka verka för att den utökade gåsjakten inte påverkar fjällgässen och deras övervintringslokaler negativt mer än absolut nödvändigt.

Ruggningsplatsernas kvalitet

Ruggningsplatser är mycket viktiga för gäss. Under tiden de ruggar är fåglarna mycket utsatta då de inte kan flyga. En ruggningsplats måste vara skyddad från rovdjur och erbjuda bra möjligheter för fåglarna att finna föda. Idag är lite känt om de svenska fjällgässens ruggningsvanor och vilka platser de nyttjar under ruggningen. Projektet har börjat kartlägga ruggningsplatser och kommer att fortsätta med detta. 

Under en tid under fjällgässens ruggning kan fåglarna inte flyga. Det gör att de helst betar nära vatten som de kan simma ut på om de känner sig hotade av marklevande rovdjur. Fotot visar strandzonen vid en ruggningssjö som  nyttjats hårt och det lämnar tydliga spår i form av stora mängder gåsspillning och ruggade fjädrar.

Två viktiga platser är kända, varav en är lokaliserad i utkanten av häckningsområdet och en annan i Lillfjärden i Hudiksvall. Den senare platsen är speciell då denna ruggningsplats består av en sjö omgärdad av parkmiljö med stor attraktionskraft på vilda fåglar. Lillfjärden nyttjas som ruggningsplats av flera arter gäss. Betesmöjligheterna på denna plats är begränsade pga konkurrens med många hundra grågäss som också ruggar där. Projektet har påbörjat en dialog med ansvariga myndigheter om åtgärder för att underlätta ruggningen för de fjällgäss som väljer denna plats.

Den andra platsen är en mindre sjö  i brytpunkten mellan fjällbjörkskog och fjällhed. Troligen söker fjällgäss sjöar med tillgång till buskar eller träd att gömma sig under för att undkomma jagande rovfåglar. Samtidigt måste stränderna var så öppna att de kan beta strandväxter. Sjöar med dessa förutsättningar är populär för sportfiskare under samma period som fjällgässen ruggar. Gässen är extremt störningskänsliga och det uppstår därför en tydlig intressekonflikt. Projektet vill skydda alla kända ruggningsplatser och finna fler.

Rastplatsernas kvalitet

Under vår- och höststräck nyttjas flera platser i Sverige. Men det är några få platser där större flockar väljer att rasta. De flesta av dessa är redan skyddade och skötseln som bedrivs där är ändamålsenliga för fjällgäss. Men Projektet bevakar denna fråga noga då dessa nyckelplatser är mycket viktiga för fjällgässen.

 Det finns troligen också okända rastplatser. Särskilt är de platser som nyttjas av de svenska fjällgässen under vårperioden strax innan de flyger upp mot häckningsområdena dåligt kända. Projektet avser att utöka sina insatser för att hitta dessa platser. Särskilt under de vårar då snö och is finns kvar i häckningsområdet tillbringar fjällgässen lång tid på dessa platser. Gässens möjligheter till bra bete under den tiden kan vara mycket viktiga då det avgör vilken kondition fåglarna har när de sedan, när snö- och isläget tillåter, kommer till häckningsplatserna.  Troligen finns det flera gamla rastplatser som tidigare har hävdats av människan genom bete och slåtter, men som idag växer igen. Att hitta, skydda och återuppta hävden av dessa platser är prioriterade åtgärder framtiden.


En flock fjällgäss i Holland. Under vintern tillbringar de fjällgäss som häckar i Sverige mycket tid på gräsmarker nära havsstränder. Det är få platser som håller fjällgäss vintertid och dessa bär då extremt viktiga för beståndets fortlevande. Foto: Eric Menkveld


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-12-17 2014-09-02