Dags att göra rätt – för älgen och skogen - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Rädda älgen

Sverige är ett långt land med väldigt olika förutsättningar. Just därför måste förvaltning av vilt vara lokal och regional, menar Bo Sköld och Anders Nilsson. Foto Allan Wallberg/Mostphotos

Dags att göra rätt – för älgen och skogen

Älgen är ett viktigt vilt i våra skogar och en nationalsymbol för Sverige. Därför är diskussionen om hur vi skapar balans mellan älgstammen och betestillgången och därmed uppnår en kvalitativ viltstam och en hög produktion i skogen viktig.

2019-09-24

Vi kan sedan starten av kampanjen Rädda Älgen notera många intressanta utspel, diskussioner och vi kan även skönja förslag till lösningar. Det är mycket välkommet. Men det tål att upprepa och klargöra Svenska Jägareförbundets hållning och syn på utmaningarna innan vi går vidare.

Sverige är ett avlångt land med stora naturliga variationer, det gör att förutsättningarna för brukandet av skog och förvaltningen av vilt skiljer sig markant åt. Därför anser vi att viltförvaltningen ska skötas på lokal och regional nivå. Du kan inte ha samma mål och metod för din skog och din jakt i Ystad som du har i Kiruna.
Den som till äventyrs varit på båda ställena inser detta utan större problem eller propåer från myndigheter. Slättlandskap, småbrutet skogslandskap, kust, fjäll, mossar, berg, klimat och odlingszoner talar sitt tydliga språk. Förutsättningarna är så olika att alla förstår varför vissa trädslag och grödor växer bra i Skåne medan de inte trivs i Norrbotten.

"Därför reagerar Jägareförbundet instinktivt när det börjar talas om nationella planer och ensidiga mål för viltförvaltningen. Det är ingen framkomlig väg för en långsiktigt hållbar viltförvaltning . Det är en återvändsgränd som skulle undergräva en naturlig regional och lokal samverkan, ideellt engagemang och ansvarstagande."


Hur är det då med älgen. Den är pressad på flera sätt. Dock är den givetvis inte utrotningshotad, även om Artdatabanken korrekt gör bedömningen att stammen minskat flera år i rad. Någon rödlistning lär det dock förhoppningsvis aldrig bli. Stammen är i dag den lägsta på minst två decennier och den har onekligen pressats ner genom hårda avskjutningskrav. Samtidigt kommer allt fler observationer att kalvarna väger mindre i mellersta och södra Sverige. Därtill verkar det ha fötts färre kalvar än normalt, vilket troligtvis är en konsekvens av förra årets extrema torka. Klimatförändringen flyttar långsamt älgens södra gräns norrut. I norr dyker det upp fall av viltsjukdomen CWD och på Öland är det dålig kalvöverlevnad. Jaktlag i rovdjurstäta områden har ställt in älgjakten,  eftersom älgen inte räcker till åt både vargar och människor.

Men den stora massmediala diskussionsfrågan är oftast vilka ekonomiska skador som viltet orsakar samtidigt som de negativa trenderna som samverkar och påverkar älgen negligeras. I sammanhanget ska vi minnas att dagens problem, med allt för stora betskador från älg på vissa platser oftast kan kopplas till historiska misstag.  
Ända sedan 1970-talet har rådgivningen från myndigheter och skogsbolag varit att vi ska plantera gran, framför allt i södra delarna av landet. Eftersom granarna i företrädesvis södra Sverige ofta skapar en mörk skog bildas ingen markflora eller bärris och när planteringarna har röjts och gallrats har lövträden effektivt försvunnit. Att detta sker på några få platser har ingen större betydelse. Men med samma agerande över stora områden under 50 års tid har inneburit att älgens naturliga foder har minskat högst dramatiskt i södra Sverige.

Finns det väldigt lite att äta kommer såklart viltet att vara där de hittar foder – i tallplanteringarna. Lägger man dessutom till den utmaning som granbarkborren innebär är det än mer förståeligt att skogsägarna är bekymrade.
Svenska Jägareförbundets anläggning Öster Malma är ett exempel på hur det blir när man inte gjort rätt. Vi har historiskt planterat allt för mycket av fel trädslag på fel mark. Det är för mycket gran och för lite tall. Även vi tvingas nu till förtida avverkning på en del av fastigheten för att stoppa spridningen av granbarkborrar. Nu är det dags att göra rätt. Svenska Jägareförbundet pekar inte finger mot någon enskild markägare. Många skogsägare har agerat lika. Det som avgör framgången för oss är hur vi hanterar dagens situation, med den nya kunskap som ligger på bordet.

Vill vi långsiktigt ge älgen bättre livsbetingelser. Då behöver vi föryngra med mer tall och låta lövträd vara kvar i rimlig mängd. Dessutom måste vi lokalt balansera de övriga hjortviltstammarna. Det går inte att ha mycket av alla viltslag och tro att det jämnar ut sig. Vi vet att älgen ofta drar det kortaste strået i konkurrens med annat hjortvilt.  
Det finns en konflikt mellan intressena i skogen, men den är inte olösbar. Skogsnäringen vill inte utrota älgen och jägarkåren vill inte ha klövviltsstammar som förstör skogen. Båda sidor verkar till synes vara ute efter att finna lösningar och en långsiktigt hållbar balans i skogen. Projekt ”Mera tall” och ”Kraftsamling tall” är bra exempel på detta.
Detta är goda ingångsvärden och en god grund att bygga vidare på.

Svenska Jägareförbundet tänker fortsätta vara en ansvarstagande part i diskussionen för att nå en långsiktig lösning.
Vår kampanj Rädda älgen rullar nu vidare och snart är det älgjaktspremiär för våra medlemmar även i södra Sverige. Premiären är något som jägare alltid sett fram emot. Det vill vi kunna göra i framtiden också.

Bo Sköld             
Generalsekreterare       
Svenska Jägareförbundet        

Anders Nilsson
Biträdande Riksjaktsvårdskonsulent
Svenska Jägareförbundet  

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
Tillbaka till överblick