Demokrati och makt

Med viss bestörtning och tungt hjärta har man kunnat följa debatten avseende förbundets remissvar på jakttider i allehanda media de senaste två veckorna. Många olika grupperingar och personer verkar fått sina tår trampade och uttrycker med säkerhet en rad olika saker,
- Ingen tvekan om vart makten ligger
- Inget fel med demokratin i förbundet
- Stadgarna ger styrelsen rätt att fatta beslut

och egentligen började allt med en rätt dålig presentation och att några länsföreningar upplever att förbundets remissvar till Naturvårdsverket inte företräder den samlade bilden av länsföreningarnas vilja på ett sätt som de förväntat sig.

Farligt att kritisera demokratin i förbundet?

Flera har nu, bland annat vår ordförande, uttryckt att det är farligt att kritisera demokratin i förbundet. Hur kan det vara det? Demokrati betyder per definition – folkstyre. Tolkningarna av vad begreppet demokrati innebär skiljer sig ibland åt från en tolkare till en annan men några av de viktigaste punkterna för att något skall definieras som demokrati är väl oftast åsiktsfrihet, yttrandefrihet och lika värde?
Det borde alltså i demokratins namn vara tillåtet att även i Svenska Jägareförbundet få uttrycka en åsikt som skiljer sig från den förbundsstyrelsen presenterar? Även om denna åsikt rör demokrati.

Styrelsen äger makten

En annan definition av demokrati är att beslut tas efter vad majoriteten tycker. De som ifrågasatt demokratin i det insända remissvaret tolkar sannolikt ordet just så.
Stadgarna säger att förbundsstyrelsen under året ”svarar för förbundets organisation och förvaltningen av förbundets angelägenheter”. Det är sant att stadgarna inte säger något om att remissvar skall beaktas i ”förvaltningen” men kanske är det för att stadgarna inte har med demokrati att göra. Stadgarna är helt enkelt de grundläggande regler vi har att följa i vårt föreningsarbete.
Att följa ett ett majoritetsbeslut är då demokrati. Att ta det beslut man vill, för att man kan, är endast att följa ”lagen”.

Flera har också lagt fram påståendet – Förbundsstyrelsen har rätt att besluta som de vill under året och ifall länsföreningarna inte är nöjda med förbundsstyrelsens arbete får de byta ut dem på årsstämman.

Om vi på riktigt skulle ha denna ordning, att årsstämman är den enda möjligheten för länsföreningarna att uttrycka sin vilja och få den hörd, uppstår följande problem:

• Mycket kan beslutas på ett år som sedan inte alls eller med största svårighet kan rättas till ifall länsföreningarna känner att besluten varit felaktiga.
• Bara hälften av ledamöterna går att byta ut vid varje årsstämma så ifall resten inte går självmant får vi i alla fall dras med resten.
• Svenska Jägareförbundet är inget politiskt parti som alltid har ett ”annat lag” redo att hoppa in ifall det första gjort bort sig. Tänk tanken att varje missnöjd länsförening ska finna minst 5 nya ledamöter att föreslå på stämman, varje år! Eller blir det valberedningens uppgift?

Sakfråga

För sakfrågorna som startade tumultet och alla skriverier finns det dock något i stadgarna som skulle kunna hjälpa fler att förstå bättre. Där beskrivs förbundets syfte:

§ 4 Svenska Jägareförbundet ska genom en riksomfattande organisation bestående av länsjaktvårdsföreningar och jaktvårdskretsar, i samverkan med myndigheter och andra organisationer, ta tillvara medlemmarnas intressen för natur, jakt och viltförvaltning genom

att                  sprida kunskap om vilt och arbeta för ökad förståelse för människans ansvar för naturen,

att                  arbeta för biologisk mångfald med artrika och livskraftiga viltstammar i ett hållbart ekosystem,

att                  arbeta för att viltets behov av variationsrika och produktiva miljöer blir tillgodosett,

att                  föra fram jaktens stora värde för människors livskvalitet samt viltet som en förnyelsebar naturresurs,

att                  arbeta för en långsiktigt hållbar jakt bedriven utifrån god kunskap om viltförvaltning och hög etik,

att                  lokalt, nationellt och internationellt arbeta för den svenska    jakttraditionen och för jaktens framtid, samt

att                  erbjuda god medlemsservice

Kanske kan man finna källan till frustrationen och besvikelsen som många uttryckt här, kanske är det så att man i beslutet att sända detta remissvar inte känner igen sig i det som många upplever är förbundets syfte.

Vi har en väl fungerande organisation där förbundsstyrelsen har en mycket kort väg att gå för att få direkt feedback. De borde inte heller tycka att det är okej att vänta till nästa årsstämma för att få veta ifall medlemmarna tycker att de gjort ett bra jobb eller ej.

I decennier har jägareförbundets medlemmar sträckt på sig och hävdat att de är viltvårdare, att levnadskraftiga viltstammar i balans är varje jägares angelägenhet och etiken har varit en fana vi i alla lägen försökt att hålla högt. Detta är själva själen i förbundet och alla våra medlemmar som upprätthåller detta är vårt hjärta. Nog borde man lyssna på sitt hjärta?
I demokratins namn, inom ”lagens” råmärken.