Halland skogshistoria - Svenska Jägareförbundet
bakgrund

Svenska Jägareförbundet

Fotograf: Mostphotos

Halland skogshistoria

En sammanfattning om Hallands skogshistoria.

Under den atlantiska värmetiden för 8 000 år sedan blev lindrika ädellövskogar dominerande. I takt med att människans påverkan på skogen ökade minskade linden och eken blev allt vanligare. Boken som vandrade in först för två tusen år sedan gynnades av mänskliga aktiviteter och blev efterhand huvudträdslag i utmarkernas skogar, medan ek, björk och klibbal blev inägornas vanligaste träd. Granen har blivit ett markant inslag först i senare tid.

De första uppgifterna som tyder på en uppdelning av landskapet i en mer öppen slättbygd i väster och skogsbygd i öster är från 1500-talet. Halland var då en viktig leverantör av brännved, timmer, träkol m.m. inom det danska riket. Ollonsvinbetet i bok- och ekskogarna hade stor ekonomisk betydelse för adeln och kronan.

Under 1600-talet ökade den europeiska handeln med skogsprodukter och skogsavverkningarna tilltog. Pottaska, bränd på bokved, blev en stor exportvara från halländska hamnar. Under 1700-talets senare hälft inföll en av de största sillfiskeperioderna i Bohusläns historia och miljontals sillstunnor tillverkade av halländsk bok spreds över Europa.

Skogen framstod alltmer under 1700-talet som en ändlig resurs och intressekonflikterna mellan kronan, adeln och bönderna kring skogen växte. Uppgifter om skogsbrist och uthuggna skogar i Halland blev allt vanligare. Ofta handlade det dock mer om en varning för att skogarna riskerade att bli förödda eller att det blivit stor brist på timmer (kvalitetsvirke) i många trakter.

Fram till 1800-talets mitt glesnade skogarna och ljunghedarna ökade i areal. I vissa trakter var bristen på träd och skog en realitet medan andra trakter fortfarande hade vidsträckta utmarksskogar av bok och rikligt lövträdsbevuxna inägomarker. Mängder av gamla, rötade ekar och bokar och rikligt med "träspill" efter yxans verksamhet fanns i det halländska landskapet medan timmerträden ofta var få. Livsutrymmet för växter och djur som kräver gamla, rötade lövträd var avsevärt större och arealen ädellövskog var flera gånger större än idag.

En god bild av växt- och djurlivet för 150-250 år sedan kan fås genom Pehr Osbecks, Elias Fries och Sven Nilssons manuskript. Deras artlistor visar att många arter knutna till lövskog och inte minst gamla lövträd nu har gått starkt tillbaka eller rent av försvunnit. På sin tid kunde de beundra fåglar som blåkråka, härfågel, mellanspett och svart stork i de halländska markerna. Osbecks noterade i södra Halland 39 arter skalbaggar som idag är rödlistade och 35 av dessa har inga kända lokaler kvar idag. Några exempel är läderbagge, ekoxe, alpbock och stor ekbock.

Under 1800-talet genomfördes stora förändringar inom jordbruket, den agrara revolutionen, och landskapsförändringarna blev drastiska. Ännu vid 1800-talets mitt var det betespräglad ädellövskog, ljunghed och slåtteräng, oftast rik på lövträd och buskar, som dominerade i det halländska landskapet. Tre mycket artrika naturtyper som därefter gått kraftigt tillbaka och som idag hyser många utrotningshotade arter.

Ännu kring 1950 var den halländska skogen variationsrik och planterad granskog växte på mindre än en fjärdedel av skogsmarken. Idag finns granskog på halva skogsarealen och i slättbygden dominerar åker och urban mark. Ädellövskogen, som dominerat i landskapet under närmare 10 000 år, växer idag endast på tre procent av Hallands landareal (sex procent av skogsmarken).

 

2008-12-27


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2013-02-22 2019-08-28