Bakgrund:
Viltvårdsavgift och statligt jaktkort
Viltvårdsavgiften tillkom år 1938 och är en fastställd avgift som samtliga jägare ska betala varje år.
Avgifterna samlas in av Naturvårdsverket och bildar Viltvårdsfonden som förvaltas av Kammarkollegiet. Det statliga jaktkortet är bevis på att jägaren betalat viltvårdsavgiften. Från och med jaktåret 2021/2022 är viltvårdsavgiften 400 kronor per jaktår, vilket omfattar tiden 1 juli – 30
juni. Naturvårdsverket (Källa Naturvårdsverket)

(Viltvårdsavgiften fr.o.m. jaktåret 2021, innebär en höjning med 33% )

Så används viltvårdsfonden.
Viltvårdsfonden ska användas för att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen. Viltvården avser samtliga arter av vilda däggdjur och fåglar. Dessa ska enligt lag vårdas i syfte att bevara landets viltbestånd och främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

Regeringen beslutar om hur medel ur viltvårdsfonden ska fördelas och i början av 2021 meddelade regeringen om förändringar angående viltvårdsfonden, nämligen att Naturvårdsverket med start 2021 ska ansvara för en del av fördelningen av medel ur viltvårdsfonden (källa naturvårdverket)

Pengarna som tillfallit Svenska Jägarförbundet ur denna fond, har använts till det som ofta benämns för det allmänna uppdraget, innehållet i detta uppdrag har bl. a varit att tillhandahålla generell kunskap och information om praktisk jakt och viltvård, arbeta med viltövervakning, klövviltsförvaltning samt organisera och utbilda eftersöksjägare i Nationella viltolycksrådet. Detta uppdrag har Svenska Jägarförbundet haft sedan 1938. Det visar vilken kunskap och ansvarstagande som finns i förbundet och hos våra medlemmar. För år 2020 utgjordes summan av 52 250 000 Kronor.

Invändning;
I 80 år har det allmänna uppdraget fungerat och fyllt en viktig och efterfrågad roll i förvaltningen av vilt i Sverige. Detta utfört till största del på frivillig basis av jägare anslutna till Svenska Jägarförbundet
som fortlöpande utbildar nya jägare. Utöver detta sker vidareutbildning av jägarna så att de på ett förtjänstfullt sätt kan bidra i förvaltningsorganisationer, medverka i viltforskningsprojekt, viltrapportering, inventeringar och insamlingar. Till detta också eftersöksorganisationen  Nationella viltolycksrådet (NVR), skyddsjakt på invasiva arter och rovdjur i utsatta områden, mm på uppdrag av just myndighet och i förekommande fall beslutande länsstyrelse. Allt detta hade inte varit möjligt utan Svenska Jägarförbundet och den organisation som byggts upp  under många år som på ett fantastiskt sätt inbegriper hela Sveriges yta, inte minst viktigt. Organisationen har över tiden verkat folkbildande och kan ses som en folkrörelse. De uppgifter som följt av det allmänna uppdraget, kostar naturligtvis pengar och dessa pengar har jägarna själv bidragit till, fullständigt unikt i sammanhanget. Uppdrag som utföres av jägare, nästan
uteslutande på frivillig basis finansierade av de själva på uppdrag av staten som de för övrigt för intjänat kapital betalar skatt till. Detta är fantastisk och beskrivande för det engagemang och vilja som genomsyrar det allmänna uppdraget. Nu tycks detta få en helt ändrad inriktning, trots att det från högsta ledning bara något år tillbaka givets garantier för att just detta inte kommer att ske. Ett svek som på ett allvarligt sätt kommer att påverka den organisation som utfört det allmänna uppdraget korrekt under närmare 80 år, en folkrörelse och folkbildare. Svek är en sak, hån någonting annat. När nu i princip vilken organisation som helst kan söka bidrag för sin verksamhet ur viltvårdsfonden som finansieras av jägare, blir det nästan in absurdum. När organisationer som har till enda uppgift att motverka jaktutövning och indirekt förvaltning vilt, kan erhålla bidrag, så är det just ett hån mot en organisation som har ett syfte att gagna viltet och viltvården.
Man kan vända på steken, tänk om en jaktmotståndarorganisation var tvingade att erlägga en avgiftv till en ”antijaktfond” för att få genomföra demonstrationer mot jakt och att en jägarorganisation sökte medel ur denna fond. Fonden skulle naturligtvis förvaltas av polismyndigheten och denna då
avgöra hur fördelningen av medel skulle ske. Vidare är det också möjligt att en organisation som aldrig tidigare utförd någon av de delar som ingått i det allmänna uppdraget, utan kvalitetsstämpel och längre erfarenhet, teoretiskt kan vinna en upphandling sett ur ekonomiska aspekter. Detta kan indirekt och på lite längre sikt vara helt förödande för den organisation och folkrörelse som haft uppdraget under närmare 80 år. Jägarförbundet Jönköpings län uppmanar dig som riksdagsledamot med rötterna i Jönköpings län att överväga detta och ta ställning för att det allmänna uppdraget skall fortsatt utföras av Svenska jägarförbundet.

Styrelsen för Jägarförbundet Jönköpings län

Genom/Gunnar Lindblad (ordförande)