November 2021 - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

November 2021

Som vanligt är det gott om vildsvin på vissa håll och klart färre vildsvin på andra håll. Där de har minskat är det på grund av ett högt jakttryck.

Det verkar som man högst sannolikt i vissa områden har skjutit många vildsvin med hjälp av mörkerriktmedel. Här är en stark och tydlig uppmaning till alla och envar att genom kollektivt ansvar, axla rollen som ansvarsfulla jägare som följer jaktlagstiftningen och jaktetiska principer.

I Jaktförordningen står uttryckligen vad som gäller https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/jaktforordning-1987905_sfs-1987-905

” 14 a §   Elektronisk bildförstärkare, elektronisk bildomvandlare, värmekamera eller rörlig belysning får användas i nära anslutning till jaktvapnet vid jakt efter vildsvin.”

Termiska sikten får dock endast användas vid jakt i öppen terräng eller vid åtelplatser. Förordning (2019:174).”

  • Den tolkning av öppen terräng som vi gör med det kunskapsläge som finns idag är att det handlar om tex nysådda åkrar, stubbåkrar, slagna vallar eller liknande platser där det inte finns risk att det är något hinder (grenar, gräs, växande gröda) mellan jägaren och vildsvinet.

Det är också befogat att påminna om vad jaktlagen säger om användandet av motorfordon vid jakt https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/jaktlag-1987259_sfs-1987-259

” 31 §   Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.”

Paragraf 4 i Jaktlagen fastslår också vad som är en rimlig avskjutning på olika marker. ” I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren. Lag (1997:343).”

  • Har man en ”egen” vildsvinspopulation dvs man förfogar över stora områden på tiotusentals hektar så har man ganska fritt spelrum att bestämma utvecklingen. Men annars måste man ta hänsyn till omkringliggande områden.

I Svenska Jägareförbundets handlingsplan för vildsvin reder vi ut begreppen https://jagareforbundet.se/globalassets/documents/policys/Handlingsplan_vildsvin_SJF_2017.pdf

”Hur många och vilka?

För att ta reda på hur många vildsvin det är rimligt att skjuta på en jaktmark så får man använda sig av avskjutningsstatistiken och vad som fälls i den berörda jaktvårdskretsen. Det gör man genom att gå in på www.viltdata.se. Om man då till exempel ser att det skjuts 10 vildsvin per 1 000 hektar i den berörda jaktvårdskretsen så motsvarar det ett fällt vildsvin per år om man har 100 hektar. För att förhindra skada är inte detta applicerbart då det kan krävas en högre avskjutning på exempelvis skadekänslig gröda. Notera dock att åtling lockar vildsvin och att det medför ökad vildsvinsnärvaro och skadefrekvens i  närområdet. Åtlar bör därför placeras på okänsliga marker”

Med ovan sagt så är vi mitt i jaktsäsongen med hund och perioden när man har möjligheten att minska en lokal vildsvinsstam genom att skjuta unga vuxna hondjur.

När det gäller att öka eller minska en vildsvinsstam så ges bäst effekt genom att skjuta unga vuxna hondjur under september till och med november. I övrigt är ett högt jakttryck på årsungar av vildsvin att rekommendera året runt. På så sätt får man även en indikation på stammens utveckling genom att ”känna av” om det går lätt eller trögt att fälla årsungar.

En ganska stor andel av hondjuren har fått kultingar i år vilket i sin tur gör att föryngringssäsongen blir lite utdragen. Det kan fortfarande finnas en del mindre kultingar på sina håll, vilket man måste vara mycket observant på vid all jakt.

Att inte skjuta bort suggan från kultingarna är självklart något man inte ska göra ur både etiska och lagliga perspektiv. Men även något som gör att vi ställer till med långt mkt mer problem än vi försöker lösa med vår spannmålsjakt. Om man av misstag skjuter ett hondjur och upptäcker när man kommer fram att hon har dragna spenar så kan man vara förvissad om två saker som kultingarna lärt sig. Det ena är var maten finns och det andra är var de senast såg suggan. Detta sammantaget gör att det inte är ovanligt att ensamma kultingar ”bosätter” sig i fälten och ställer till med mkt stora skador.

På sina håll finns det gott om ekollon vilket gör att jakttrycket på vildsvin bör hållas högt samtidigt som man bör eftersträva en hög medelålder i vildsvinsstammen. Dvs skjut störst andel unga djur.

För de lantbrukare som har problem med skador på grödor och inte hinner med att jaga själva så finns Svenska Jägareförbundets Vildsvinshjälp där vi hjälper jägare och lantbrukare att komma i kontakt för att hjälpa varandra.

Stora variationer inom länet som vanligt och förvaltningen måste utgå från de lokala förutsättningarna och dialog och samarbete mellan inblandade intressenter är av största betydelse.

Ett högaktuellt ämne är också Afrikansk Svinpest och helt avgörande för hur utgången av ett eventuellt utbrott kommer att bli är hur tidigt man lyckas upptäcka det. Här är det vi jägare som kan göra hela skillnaden och om vi hittar döda vildsvin i naturen är det av yttersta vikt att vi rapporterar dem direkt https://www.sva.se/djurhalsa/epizootier/afrikansk-svinpest/overvakning-av-afrikansk-svinpest

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2021-11-02 2021-11-02