Svenska Jägareförbundet

Meny

Älgobs

Ett mycket viktigt instrument i älgförvaltningen är inventering som används för att följa och följa upp stammens utveckling. Flera olika metoder finns och var och en av dem har sina förtjänster och brister.

Inventering samt observationer på älg

Vissa är lite trubbigare som instrument och kan bara mäta trender medan andra är mer exakta och kan mäta absoluta tätheter. För att få bästa information bör man kombinera flera metoder. På senare år har forskningen visat att Älgobs i kombination med spillningsinventering ger relativt tillförlitligt underlag till relativt låga kostnader.

Älgobservationer

Används idag i hela Sverige. Älgobservationer utförs under de första sju dagar man är ute och jagar i den första månaden av älgjakten. Jägarna rapporterar, per jaktlag, in antal observerade älgar och den tid som de har lagt ner på älgobsen. De utvärderingar som har gjorts visar att metoden fungerar bra på regional men inte på nationell nivå.

Älgobs ger framför allt information om tre förhållanden under inledningen av jakttiden:

  • Stammens förändring från år till år. Dvs om stammen ökar, minskar eller är stabil
  • Mängden kalv i förhållande till vuxna hondjur
  • Andelen tjur av vuxna älgar

Dessa resultat förutsätter att man över ett område har tillräckligt många obs-timmar inrapporterade. Minst 5000 timmar krävs för att älgobsen ska vara tillförlitlig.

Foto: Markus OlssonÄlg i hägn. Foto: Markus Olsson

Spillningsinventering

Spillningsinventering ger ett mått på älgtätheten under en viss tid, t ex en vinter. Den ger absoluta data. Genom att inventera provytor räknar man antalet spillningshögar som i sin tur räknas om till älgdygn (älgen lämnar 14-17 högar/dygn). Antalet älgdygn över en viss tid i ett visst område avslöjar älgtätheten. Metoden kan vara billig men är arbetsintensiv och kräver många arbetstimmar.

Flyginventering

Flyginventering sker med helikopter eller flyg. Metoden är tillförlitlig vid täthetsskattning, och ger mått på absoluta tätheter. Dessutom får man demografiska data på köpet. Nackdelen är att den kräver snö och att den är en dyr metod. På grund av snökraven har metoden främst använts i norra Sverige.

Betestrycksinventering

Betestrycksinventering ger mått på hur mycket som har betats i markerna. Man skattar andelen betade årsskott på träd och buskar. Ofta kombineras den med en fodermängdsinventering där man uppskattar mängden möjligt foder. Metoden ger inga mått på älgtäthet. Den har använts en del i Sverige på senare år men används nu i en allt mindre utsträckning.

Skogsskadeinventering

Skogsskadeinventering används för att skatta hur stor del av tallstammarna som är skadade. Svårigheten i metoden är att skilja nya skador från gamla.

Försöksverksamhet

Försöksverksamhet med förvaltningsinriktning har pågått på flera håll i landet. Sådana verksamheter finansieras ofta av länsviltnämnderna som anslår pengar ur de älgvårsdfonderna som i sin tur består av pengar från fällavgifter från vuxna älgar.

Lokal Älgskötsel är ett exempel på en regional försöksverksamhet. Den pågick åren omkring senaste millennieskiftet på 10 håll i landet där man prövar ut ett nytt sätt att förvalta älgstammen. Försöken bygger på att jägarna själva förvaltar stammen med hjälp av de verktyg som genom forskningen har visat sig lämpliga. Jägarna sätter själva upp målen för förvaltningen av sin älgstam och följer också upp utvecklingen för att se hur väl de lyckas nå målen. Eftersom förvaltningen ska gälla en lokal älgstam, blir varje försöksområde stort - det krävs ca 500 älgar för att de ska räknas som en egen stam. Jägareförbundets Forskningsavdelning bistod med planerings- och utbildningsstöd.


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-09 2015-02-04 Markus Olsson