bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Bisam

Bisam är en nordamerikansk art som introducerats i Europa för att sedan sprida sig till Sverige. Idag finns bisam på några platser i Norrland, framför allt i mer näringsrika sjöar. Arten är klassad som invasiv i EU, vilket innebär att den om möjligt ska utrotas.

2012-09-05

Kännetecken

Bisam är en gnagare stor som en mindre kanin. Den påminner om en liten bäver utan bäversvans. Färgen är helt rödbrun. Svansen är smal och lång vilket för tankarna till en råtta.

Utbredning och status

Bisam är en nordamerikansk gnagare som infördes till Europa (Tyskland) år 1905. Senare har arten inplanterats på många håll i världen, bland annat i Finland.

Omkring 1950 invandrade bisam från Finland till Norrbotten och började sprida sig söderut i Sverige. Spridningshastigheten varierade mellan 3-10 km per år. På 1980-talet ökade antalet bisam snabbt, men i början av 1990-talet vändes uppgången i en kraftig minskning. Idag är bisam mycket ovanlig i Sverige, men förmodligen finns den på några platser kring spridningszonen i Härnösand.

Det är inte känt varför bisam minskade och försvann från merparten av norra Sverige.  Det har föreslagit att det skulle kunna bero på en sjukdom. Eftersom bisamtoppen sammanföll med en tillfällig minskning av rävstammen på grund av en skabbepidemi på 1980-talet, så är det inte omöjligt att rödrävens återhämtning bidrog till nedgången.

Foto: Kjell Danell
Bisam ser ut som ett mellanting mellan råtta och bäver. Foto: Kjell Danell

Ekologi

Bisam lever i närheten av vatten, främst i grunda, igenväxande sjöar eller i lugnflytande vattendrag. I grunda sjöar bygger bisam hyddor av vattenväxter med mera. Där det är möjligt att gräva görs gångsystem i stränderna.

Bisam är till övervägande delen en växtätare, som lever av vattenväxter av olika slag, främst de basala delarna. I Sverige är fräken och starr exempel på viktig föda. Även musslor och fisk ingår som en del i bisamens diet.

I norra Sverige inleds parningen i samband med islossningen och den första kullen föds i slutet av maj - början av juni. Kullar föds, om än i mindre omfattning, nästan ända fram till isläggningen. Vanligen föder varje hona en kull, men två och tre kullar förekommer också. Antalet ungar i kullen är genomsnittligt omkring fem och den första kullen för säsongen är i regel den största. Tidigt födda ungar kan reproducera sig under sitt första levnadsår.

Viktiga predatorer är räv och mink. Bisam kan drabbas av tularemi (harpest). Karakteristiskt för bisam är att de fluktuerar starkt i antal mellan olika år.

Bisam använder stora mängder växtdelar för byggnad av hyddor och som föda. Därigenom blir vegetationspåverkan tämligen kraftig och långvarig. Framför allt under artens expansionsfas finns en risk att vegetationen i sjöarna överbetas. I senare skeden verkar det som om vegetationspåverkan blir tämligen måttlig. Öppnandet av ytor i täta bestånd av övervattensväxter leder till en mer mosaikartad struktur. Detta gynnar sannolikt simänderna.

Jakt och Förvaltning

Jakttid

Bisam är tillåten att jaga hela året.

Jaktsätt

Endast vinterpälsen är värdefull. Bisam jagas i norra Sverige nästan enbart i samband med islossningen och då skjuts (kulvapen) djuren när de sitter på isflak eller på stranden. Fångst med levandefångande fällor är möjlig, men förekommer inte i någon nämnvärd omfattning.

Statistik

Det finns inga säkra uppgifter om hur många bisam som fälls per år, men uppskattningsvis omkring 100 på senare tid.

Bisam och människan

I delar av Europa, till exempel i Tyskland och Holland, har bisam blivit så vanlig att den orsakar problem genom att underminera vägbankar och dammanläggningar, samt genom att äta grödor.

Sedan 2017 är bisam klassad som en invasiv art i hela EU, vilket innebär att den ska utrotas där det är möjligt.

Om bisam skulle sprida sig till södra Sverige, där förhållandena är mer gynnsamma för arten, skulle den potentiellt kunna orsaka skador längs vattendrag och på grödor. Det är inte känt hur den som främmande inslag i vår fauna skulle påverka växt- och djurlivet.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-05 2017-09-25 Markus Olsson