bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Björn. Foto: Göran Ekström

Brunbjörn

Björnen har i alla tider fascinerat människan. Äldre björnar är stora och kraftfulla. Förekomsten av björn har ökat i Sverige de senaste decennierna.

2016-02-19

Kännetecken

Björnen är brun med olika individuella nyansskillnader. Dess utseende är svårt att förväxla med andra djur. Läten från björnar är ovanligt att man hör. Men honan kan varna sina ungar genom ett blåsljud. En aggressiv björn kan utstöta rytande, vrålande läten.

björnspår  foto: Kenneth Johansson

Björnspår

Björnspår. Foto: Kenneth Johansson


Ekologi

Den skandinaviska björnen är en allätare, som övervägande äter vegetabilier. Under vår och sommar består det ofta av rötter, gräs och örter. När bären mognar framåt eftersommaren blir det den viktigaste födan, som också ger överskott i form av fettreserver inför vintern. Av animalisk föda är kadaver och myror viktiga, framförallt under vår och försommaren. Även större däggdjur rivs av björnar. Vissa individer är skickliga rovdjur, som framför allt på våren kan ta fullvuxna älgar och på sommaren unga kalvar. Att björnen river vuxna älgar brukar vara vanligare när björnen är nyetablerad i ett område, innan älgarna vant sig vid att undkomma denna nya stora predator. Också tamboskap som renar, får och nötkreatur rivs av björn.

Foto: Kenneth Johansson
Björnspillning. Foto: Kenneth Johansson

Björnen går i ide under vinterhalvåret. Det är dess strategi att klara vintern - en alternativ stategi till den flyttfåglar använder för att fly vintern. Kroppen sänker ämnesomsättningen sedan björnen gått i ide. På så sätt hushåller björnen med energi, och klarar att leva av kroppsfettet som byggts upp under sommarhalvåret. Många kroppsfunktioner är nedsatta. Antalet hjärtslag per minut sänks från normalt 40 till 10.

Kroppstemperaturen sänks från cirka 38 grader till 33-34. Ändå drabbas inte björnarna av förtvinad muskelmassa eller förklenat skellet under tiden den är passiv i idet.

Längden på idevistelsen skiljer sig genomsnittligt åt mellan olika kategorier björnar. De björnar som i allmänhet vistas längst period i ide är honor som under vintern föder fram björnungar. Något som också förlänger den genomsnittliga längden på idevistelsen är breddgraden, dvs. vinterns längd. Den genomsnittliga skillnaden mellan Norrbotten och Dalarna har uppmätts till mer än en månad. Inom perioden slutet på september till mitten på maj brukar björnar generellt förlägga sin idevistelse, som pågår i cirka 5 till 7 månader. Vuxna björnhanar är den kategori björnar som i allmänhet går sist i ide på hösten. Björnar väljer att plats för sitt ide beroende på i vilken miljö de befinner sig. Vanligt är att de iordningställer en plats genom att gräva ut en myrstack, bädda bland klippblock eller under en tät gran.

När björnen går ur ide på våren går den fortsatt ned i vikt under vår och försommar. Den har inte så lätt att finna föda, och dessutom gör parningssäsongen att aktiviteten och därmed energiförbrukningen ökar. Björnen strävar under våren efter en proteinrik föda, i form av myror och hjortdjur. Men när bären mognar i mitten på sommaren kan björnen genom ett överskott av denna sockerrika diet bygga överskott, och alltså gå upp rejält i vikt inför ideperioden.

Sett över ett helt år består björnens energiintag till nästan hälften av bär och drygt 5 procent från andra vegetabilier som gräs och örter. Av animalisk föda utgör älg och myror ungefär 20-25 procent vardera, samt kött från åtel ett fåtal procent.

Foto: Kenneth Johansson
Björnhona med ungar. Foto: Kenneth Johansson

Parningen äger rum i maj-juni. Honorna kan para sig för första gången när de är 3 år gamla. Fosterutvecklingen är fördröjd och födseln sker i idet, någon gång i januari-februari. Antalet ungar i varje kull är 1-4, men oftast 2-3. Ungarna kan stanna med sin mor i 16-28 månader. Oftast föder honan ungar vartannat eller vart tredje år.

En av de vanligaste dödsorsakerna hos björnungar är så kallad infanticid, det vill säga att äldre hanbjörnar tar död på ungar som inte är deras egna. En hane med detta beteende får fördelen att den vid nästa brunst kan föra sina gener vidare med denna hona. Alltså bli pappa till en större andel av avkomman i ett område än den annars skulle bli. Genom att beteendet gett och ger framgång har det befästs genetiskt hos björnpopulationen. Honan å sin sida kan, för att hålla uppe den så kallade reproduktionsframgången, para sig med flera hanar, vilket minskar riskerna för hennes avkomma att drabbas av infanicid.

Ungbjörnar lever i cirka 2-3 år i uppväxtområdet innan de utvandrar. De unga hanarna ger sig iväg först och flyttar längst, upp till 500 km. Honorna stannar ofta så att de åtminstone delvis överlappar moderns hemområde. De gånger honorna utvandrar är sträckan som mest cirka 50-80 km. 

Yngre hanbjörnar kan göra vandringar på upp till 20-30 mil på kort tid under brunsten. Björnarna har inga fiender förutom människan och andra björnar.

Foto: Kenneth Johansson
Björn. Foto: Kenneth Johansson

Björn och människa

Skandinaviska brunbjörnar hör till de fredligaste i världen och det är en liten risk att bli attackerad av björn. Trots detta och trots att chansen att möta en björn är mycket liten är många människor rädda för björnen.

Tips vid möte med björn

Om du vill ha råd om hur du ska bete dig om du möter en björn kan du läsa texten i Björnmöten som Jägareförbundet och Naturvårdsverket ger ut.

Hösten 2004 skedde en tragisk olycka då en jägare dödades utanför Jokkmokk i Norrbotten av en björnhona. Jägaren hade skadskjutit, sannolikt efter att hans jakthund stött upp björnen ur sitt ide. Innan denna olycka hade ingen dödats av björn i Sverige sedan 1902, då en jägare i Jämtland anfölls av en redan skadskjuten björn. I Finland dödades en joggare sommaren 1998 då han överraskade en björnhona med fjolårsunge.

I Sverige har ett drygt tiotal människor skadats av björn under de senaste 30 åren. De flesta av dessa människor är jägare. Ofta uppstår dessa situationer  genom att en jägare rör sig ljudlöst i skogen och överraskar en björn med byte eller ungar, alternativt så är en jakthund inblandad som sedan den irriterat björnen drar sig tillbaka till sin förare med björnen i släptåg.

Björn orsakar ibland konflikter genom att de dödar vilt eller husdjur, framför allt älg, ren och får. Samerna kompenseras för björnskador. Oskygga björnar vid bebyggelse skapar ibland konflikter och problem.

Genom det Skandinaviska Björnprojektet, där norska och svenska forskare samarbetat i över 25 år, finns nu mycket kunskap om stammens storlek, dynamik, utbredning och expansion, vilket ger helt nya och bättre möjligeter till förvaltning och jaktligt utnyttjande. Populations- och spridningsdynamik samt utveckling av inventeringsmetoder och förvaltningsmodeller har på senare år stått i centrum för forskningen.

Källor till texterna:

  • Monitoring and Management of the Swedish Brown Bear (Ursus arctos) Population.
    Avhandling på SLU av Jonas Kindberg 2010
  • Björnen - viltet, ekologin och människan.
    Finn Sandegren och Jon Swenson
  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-06 2016-04-27 Markus Olsson