bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Foto: Kenneth Johansson

Fjällämmel

Fjällämmeln är en relativt stor smågnagare som är enkel att känna igen på den brokiga färgen. Mest känd är fjällämmeln troligen för de så kallade lämmelåren då den ökar starkt i antal, och kan börja vandra iväg från fjällregionen, så kallade lämmeltåg.

2012-09-07

Kännetecken

Fjällämmeln är lätt att känna igen på sin brokiga färg i gult, svart och rostbrunt. Den blir upp till 15 cm lång.

Fjällämmeln är en gnagare. Gnagarna känns igen på de två framträdande grova framtänderna. Dessa tänder har sk öppna rötter vilket innebär att de växer kontinuerligt. En hårdare emalj på framsidan av tänderna gör att de slits till formen av ett stämjärn, och blir effektiva att knipsa/gnaga med.

Den typ av cykliska populationsutveckling som fjällämmeln uppvisar är vanlig bland smågnagare, så kallade smågnagarcykler. Dock är de kraftiga svängningarna i populationsstorlek, mellan topp och dal, ovanlig bland andra arter.

Föda

Alla slags växter som finns tillgängliga i markskiktet. Mossor är viktiga under vintern, medan gräs och örter dominerar under sommartid.

Fortplantning

Varierar mycket mellan år. Vid goda år kan upp till 6 kullar födas per hona, medan dåliga år kan ge betydligt färre. Upp till 12 ungar per kull. Honan kan bli könsmogen vid 20 dagars ålder.

Förekomst

Normalt sett finns fjällämmeln endast i fjällregionen. När det är så kallat lämmelår och den ökar starkt i antal, kan lämlar ge sig iväg på vandring och även finnas i skogsregionerna nedanför fjället. Dessa förändringar i populationsstorlek sker cykliskt, det vill säga förekomst av lägsta samt högsta täthet av fjällämmel sker i allmänhet med viss regelbundenhet. Dels finns en cykel där popultionen når en topp (respektive dal) cirka vart 3-5 år. Dels antyder forskningen att det eventuellt finns en annan större cykel som sträcker sig över ca 30 år. De riktigt kraftiga lämmelår som observerades i slutet på 60-talet samt i början på 2000-talet styrker eventuellt förekomst av denna senare form av periodisitet.

Under toppår kan tätheten av lämmel vara 100-250 individer per hektar.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-07 2016-02-18 Markus Olsson