bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Foto: Johan Hammar

Mårdhund

Mårdhunden är ett halvakvatisk hunddjur med ursprung i Asien. Den introducerades till de europeiska delarna av Sovjetunionen under 1920-50-talen för att öka pälsviltsproduktionen. Mårdhunden är idag fast etablerad i Finland och sprider sig till Sverige.

2012-09-08

Kännetecken

Mårdhunden är i storlek som en rödräv, men med kortare ben och svans. Kroppen ter sig lång i förhållande till de korta benen, huvudet är smalt med en markerad nos och korta runda öron. Den har en svart mask i ansiktet som delas av det ljusare nospartiet. Färgen varierar från gul till grå eller rödaktig. Bröst, hals, ben och fötter är svartbruna. På vintern är pälsen tjock, på sommaren ser djuret mycket smalare ut.

Trots det ganska unika utseendet kan det vara svårt att känna igen en mårdhund vid en snabb anblick. Även om de flesta observationer som rapporteras in kommer från vana jägare har det visat sig att merparten inte är mårdhundar när de kontrolleras av fältpersonal, utan andra arter som dessa blandas ihop med (figur 4). Det bör även noteras att dessa tips framför allt kommer ifrån kommuner i vilka det är bekräftat att det finns mårdhund, en bedömning av fältpersonalen är att i mårdhundens kärnområde är cirka 20-40 % av alla tips verkligen mårdhund, och ju längre ut i marginalen av utbredningsområdet man kommer desto lägre blir andelen mårdhundar av det totala antalet kontrollerade djur.

Mårdhund figur4
Figur 4. Fördelning av arter bland 150 kontrollerade tips på mårdhund i Norrbotten

Mårdhunden blir cirka 30-50 cm hög, med en kroppslängd på 50-70 cm. Vikt cirka 4-6 kg på sommaren och 6-13 kg på senhösten. Svansen är cirka 13-25 cm.

Mårdhunden har vid stressade situationer ett intensivt morrande läte som inte känns igen från någon av våra inhemska arter.

Mårdhunden använder sig av fasta latriner som ligger uppe på marken. Dessa kan bara förväxlas med grävlingens latriner, men grävlingen placerar helst sina latriner i utgrävda, avlånga hål (normalt cirka 10 cm djupa). Utseendet på mårdhundens avföring varierar med kosten, men är gärna korvformade med en tjocklek på 1,5-2 cm. Mårdhundens latriner finns ofta i närheten av lyan, men de kan också läggas längs kanten av hemområdet. Sådana latriner som ligger i gränsområdet mellan flera par kan nyttjas av flera djur och kan bli stora.

Mårdhunden (Nyctereutes procyonoides) är ett halvakvatisk hunddjur med ursprung i Asien. Den introducerades till de europeiska delarna av Sovjetunionen under 1920-50-talen för att öka pälsviltsproduktionen i naturen. Sedan dess har den koloniserat cirka 1.4 miljoner km² i Europa. Arten är idag fast etablerad i bland annat Finland där det skjuts cirka 150 000 individer per år.

I näringsrika våtmarker kan tätheten av mårdhund komma upp i mer än 300 djur per 1000 hektar, vilket kan jämföras med till exempel rävens täthet som ligger på cirka 4-8 djur per 1000 hektar i södra Sverige och betydligt lägre i norr. Betydande negativa konsekvenser har konstaterats på den inhemska faunan i områden där mårdhunden etablerat sig i Europa, främst på markhäckande fåglar i våtmarksområden och på amfibier.

Mårdhunden är en viktig potentiell spridare av allmänfarliga sjukdomar, bland annat rabies och rävens dvärgbandmask. Mårdhunden är även den enskilt största vektorn för spridning av rabies i Europa. Under rabiesepidemin i Finland 1988-89 utgjorde fynd i mårdhund 77 % av alla bekräftade fall. De höga tätheterna mårdhunden kan komma upp i underlättar och påskyndar spridningen eftersom djuren då oftare kommer i kontakt med varandra. Det bör poängteras att rabies inte finns i Skandinavien i dagsläget. Sverige har genom ett flertal internationella konventioner förbundit sig att ”förhindra införsel av, kontrollera eller utrota de främmande arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter”.

Spår

Mårdhundsspåret är runt som ett kattspår, detta gäller både fram- och bakfot. Hos de andra hunddjuren är bakfoten mer samlad, oavsett underlag. För övrigt ser mårdhundens spår ut som ett typiskt hundspår, det vill säga med avtryck efter 4 tår. Hos mård-djuren, till exempel grävling syns 5 tår. Mårdhundens spår är symmetriskt och vanligtvis med tydliga klomärken. Katt-djurens spår är liknande mårdhundens i formen, men hos kattdjuren är spåret asymmetriskt och utan klomärken.

Mårdhundsspåret är 4–5,5 cm i diameter, och framfoten är något större än bakfoten. På grund av de korta benen ligger spåren inte på linje som hos räven. Steglängden är kort (40-60 cm), i raskare trav ökar steglängden. En enkel grundregel, för att skilja spår av räv från mårdhund, är att ett mårdhundsspår alltid är bredare än det är långt medan ett rävspår alltid är längre än det är brett.

Forskning

Parallellt med den pågående förvaltningen bedrivs även forskning som syftar till att fortlöpande förbättra kunskap och metoder för att begränsa mårdhundens etablering så effektivt som möjligt. Härkomst, spridningshastighet och spridningsfrekvens, habitatval och modellering av de framtida spridningsvägarna är delar som ingår i den nuvarande forskningen. Dessa resultat kommer direkt införlivas i förvaltningen.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-08 2017-02-03 Markus Olsson