bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Foto: Kenneth Johansson

Mink

Minken tillhörde inte ursprungligen den svenska faunan. Oftast ser man minken i anknytning till vatten. Minken är anpassad till ett liv både i vatten och på torra land. Arten ses som ett hot mot flera av våra inhemska arter, främst markhäckande fåglar.

2012-09-08

Kännetecken

Minken har en vid, naturlig utbredning i Nordamerika. Under 1920-talet infördes minken till pälsdjursfarmer i flera europeiska länder, däribland Sverige. Dessa farmer kom att bli spridningscentra för minken. Idag är minken etablerad i starka stammar i framför allt norra Europa.

Minkens närmaste släkting är flodillern, ibland kallad europeisk mink. Denna numera utrotningshotade art, har aldrig förekommit i Sverige, men väl i Finland.

Ekologi

Minken är ett 0,5-1,7 kg tungt mårddjur, som vistas i sött eller salt vatten och i vattennära områden. Födan är varierad. Såväl vattenlevande djur (fisk, kräftor, grodor) som landlevande (sorkar, fågel) ingår i födan. Minken kan lägga upp matförråd. Den är en betydelsefull predator på markhäckande fåglar, deras ägg och ungar samt på kräftor.

Foto: Kenneth JohanssonEn minkhane har ett hemområde, som sträcker sig upp till 3 km längs ett vattendrag. Honor, och framför allt unga hannar, rör sig inom mindre områden. Hemområdet fungerar som ett revir, det vill säga försvaras. Reviret markeras med hjälp av dofter. Minken har oftast 2-5 daglegor inom sitt område. Födosöket sker oftast i närheten av någon lega.

Minkar lever i anslutning till vatten. Foto: Kenneth Johansson

Minken inleder sin parning i mars. Hanen kan para sig med flera honor, så kallade polygami. Ungarna (3-6 st) föds i början av maj. Under juli och augusti blir ungarna självständiga och många ungdjur utvandrar till nya områden.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-08 2016-02-25 Markus Olsson