bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Duvhök

Duvhöken är en dagrovfågel som föredrar skogsmarker med visst inslag av öppna områden och våtmarker. Duvhöken livnär sig på fåglar och mindre däggdjur och kan ta så stora djur som tjäder och hare.

2012-09-07

Kännetecken

En medelstor rovfågel. Den främsta och vanligaste förväxlingsrisken är den alltid till storleken mindre sparvhöken. Dock kan en duvhökshane vara mycket svår att skilja från en sparvhökshona då dessa är relativt lika i storlek. Duvhöken ses ofta flyga lågt över trädtopparna med några lugna vingslag följt av kort glidflykt. Den kan kännas igen på de breda, avrundade vingarna och den långa, avrundade stjärten. Teckningen är likartad hos båda könen. Vuxna individer har grå översida och vit undersida med smala mörka tvärränder. Huvudet är grått med ett vitt streck över ögonen. Stjärten är lång med mörka tvärband.

Ungfåglarna har brun ovansida och en vit eller gulaktig undersida med tydlig grov längssträckning. Ögat är hos ungfåglar klargula medan färgen övergår till röd hos äldre fåglar.

Honan är dubbelt så stor som hanen, hon väger cirka 1,4 kg medan hanen bara väger cirka 0,8 kg. Fåglarna är 49-64 cm långa med ett vingspann på 93-127 cm.

Läten

Under häckningstiden oftast i gryningstimmarna hörs ett kacklande ”kija-kija-kija….”. Under andra tider på året är duvhöken normalt tyst.

Foto: Göran Ekström
Äldre duvhök. Foto: Göran Ekström

Foto: Göran Ekström
Ung duvhök. Foto: Göran Ekström

Ekologi

Duvhöken föredrar skogsmarker med visst inslag av öppna områden och våtmarker. Den bygger vanligtvis sitt bo i stora  tallar, granar eller aspar, men kan även häcka i mindre träd. Samma bo används ofta flera år om duvhöken får vara ostörd. Boet renoveras varje år och kan få ansenliga dimensioner med tiden. I slutet av april-maj lägger honan ägg med vanligtvis två eller tre dagars mellanrum mellan varje ägg. Dessa ruvas sedan i 35-40 dygn. Kullen består oftast av 2-4 ungar med ett snitt på 2,5 ungar. Duvhöken lägger bara en kull per år men skulle äggen försvinna eller häckningen misslyckas på ett tidigt stadium kan honan lägga nya ägg. Den äldsta kända duvhöken blev 18 och 9 månader. Denna var en fågel som fångades och ringmärktes som ungfågel vid en fasanuppfödning Sörmland.

I Sverige bildar duvhöken sällan par förrän i tre- eller fyraårs åldern. Honan och hanen hjälps åt att föda upp ungarna. Honans uppgift är att ruva äggen medan hannen förser henne och senare även ungarna med mat. När ungarna vuxit till sig börjar även honan att jaga i områden runt häckningsplatsen.

Duvhökens jaktmarker

Duvhökens val av jaktmarker bestäms i första hand av var bytesdjuren är mest lättåtkomliga och inte var det finns flest av dem. Duvhöken jaktteknik går ut på att sitta stilla och spana av området efter lämpliga byten och sedan göra en snabb attack. För att jakten ska lyckas är överraskningsmomentet en mycket viktigt del. Därför behöver duvhöken skyddande skog för att lyckas i jakten. Det är svårt för duvhöken att manövrera om skogen är för tät eftersom det är en relativt stor fågel. Gammal och lagom gles skog lämpar sig därför bra som jaktmiljö i barrskogslandskapet. I jordbruksområden utnyttjar duvhöken gärna kantzoner mellan öppen mark och skog. Den sitter då dold i skogsdungarna och gör attacker mot byten ute på de öppna fälten.

Duvhöken livnär sig på fåglar och mindre däggdjur och kan ta så stora djur som tjäder och hare. Dieten varierar beroende på tillgång och därför skiftar den också med säsong. Födovalet har undersökts vid Grimsö forskningsstation i Bergslagen. Vintertid var ekorre det viktigaste bytesdjuret som utgjorde 79 % av alla slagna byten. Ett antal skogshöns och andra fåglar slogs också under vintern. Under häckningstiden dominerades dieten av fåglar. Ringduva, orre, kråka och nötskrika utgjorde de vanligaste bytesdjuren. 22% av de slagna bytesdjuren var skogshöns.

Den gamla duvhöken är inte någon egentlig flyttfågel men kan under hösten röra sig från skogslandskap till öppna marker eftersom födotillgången är bättre där. Det är vanligare att vuxna honor flyttar än hannar. Att hannarna stannar kvar i häckningsområdet under vintern kan bero på att de på så sätt har större chans att försvara sitt revir till nästa års häckning.

Ungfåglar flyttar i mycket större utsträckning än gamla duvhökarna, men det är ovanligt att de lämnar landet mot kontinenten. Det verkar som duvhökar inte gärna flyger längre sträckor över öppet vatten. Detta är tydligt i Skåne där man ofta ser duvhök vid Öresundskusten medan det är mycket ovanligt med fåglar som sträcker ut över vattnet mot Danmark.

Jakt och Viltvård

Duvhöken är fredad. Fångst får dock bedrivas vid vissa fasananläggningar eller liknande, efter tillstånd från länsstyrelsen. Under 2000-talet har ansökningar och utdelning av dessa tillstånd minskat. Idag är det endast ett fåtal hökar som avlivas per år. Däremot bedrivs fångst i större skala där duvhökarna transporteras bort från anläggningen där den fångats och sedan släpps på marker där markägaren godkänt detta. Vid fångsttillfället ringmärks många fåglar. Denna ringmärkning har bidragit med mycket data till forskningen om duvhöken.

Duvhöken och människan

Ett hot mot duvhöken kan vara det moderna skogsbruket. Den gamla skogen där duvhöken häckar huggs ner och ofta sparas en allt för liten skärm runt boet för att den ska fortsätta häcka där. Även om tillräckligt stora ytor sparas runt boplatsen så minskar andelen lämpliga jaktmarker med god bytestillgång. I yngre ensartade skogsbestånd där träden står tätt saknar duvhöken det manövreringsutrymme den behöver för att kunna slå sitt byte. Dessutom minskar eller försvinner många av deras viktigaste bytesdjur i skogsbygder med intensivt skogsbruk.

För fågeluppfödare kan duvhöken vara ett problem, vilket är anledningen till att länsstyrelserna kan ge tillstånd till fångst.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-07 2016-10-10 Markus Olsson