bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Knipa

Knipan har haft många lokala namn som skatand i Värmland. Knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand samt gnällvinge i Närke. I Bohuslän sa man isand, dopping och doppand i Göteborgstrakten. Honan har även kallats knipkärring och brunnacke.

2012-09-08

Kännetecken

Knipan har en säregen profil. Notera den toppiga huvudformen, trekantiga näbben och korta halsen. Knipan har även gult öga och mörka vingundersidor. Flykten är snabb och vingarna arbetar febrilt.

Honorna är askgrå ovanpå kroppen, vit om buken och halsen samt har brunt huvud.

Ungfåglarna liknar honorna, men saknar den vita halskragen och har generellt mattare brun färg på huvudet. Dessutom är inte ögat guldgult som hos vuxna knipor.

Hanarna har i praktdräkt ett mörkt grönglänsande huvud med vit fläck bakom näbbroten. Kroppssidorna är också klart vita. I eklipsdräkt är hanar färgad som honorna. Dock kan man urskilja en hane på att vingovansidans vita fält går långt fram mot vingens framkant, i alla dräkter.

Knipan uppträder, till skillnad från flera andra dykänder, i par eller små flockar. På vattnet ligger knipan ofta längre ut från strandkanten än till exempel viggen. Knipan är relativt skygg.

Knipan är vinterhärdig, men flyttar till nordvästra Europa om vintern blir hård. Knipan återvänder tidigt på våren, vid islossningen, till häckningslokalerna.

Tidigt på våren utför hanarna ett speciellt parningsspel. Huvudet kastas bakåt mot ryggen för att därefter sträckas i skyn.

Foto: Kenneth Johansson
Knipan har mörka vingundersidor. Foto: Kenneth Johansson

Läten

Vingslagen från sträckande knipor ger ett speciellt visslande vinande läte. Särskilt kraftigt hörs det från hanar under vinter och vår.

Hanarnas spelläte är också speciellt under våren.

Foto: Kenneth Johansson
Hane. Foto: Kenneth Johansson

Foto: Kenneth Johansson
Hona. Foto: Kenneth Johansson

Förekomst och status

Knipan är vår mest välspridda and. Häckning sker i hela landet förutom ovan trädgränsen i fjällen. I inlandet är knipan den vanligaste dykanden, men den förekommer också i skärgårdar med skog längs våra kuster.

Stammarna

Tätheten av knipa är relativt jämn över landet. Stammarna har ökat under de senaste decennierna och 2008 räknade man med att det fanns 89 000 par.

Ekologi

Födan består av ryggradslösa vattendjur som snäckor, musslor, insekter och kräftdjur.

Knipan häckar i hålträd eller uppsatt holk. Gärna vid näringsfattig skogssjö. Kniphonan lägger upp till 11 blågröna ägg i april-maj, utan stoppning på golvet i bohålet. Ruvningen pågår i 27-32 dygn. Sedan hoppar ungarna ur boet. Flygfärdiga blir de efter 4-5 veckor.

Knipan och människan

Att knipan är väl spridd över hela Sverige gör den till ett uppskattat inslag vid många vatten. Många sätter också upp holkar för knipan, vilket den tacksamt tar emot och använder vid häckningen.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-08 2016-02-25 Markus Olsson