bakgrund
Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Foto: Kenneth Johansson

Kricka

Det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga namnet anses vara ett ord som härmar dess läte. Den har tidigare bland annat kallats för krickand.

2012-09-08

Kännetecken

Krickan är påfallande liten och snabb i flykten. Den är minst bland simänderna och i den livliga flykten kan man urskilja de smala, spetsiga vingarna och den korta halsen. På håll ser flygande krickor mörka ut med ett vitt band mitt på vingarnas ovansida.

Honan är brunfläckig som en gräsand, men bara hälften så stor. Desto mer liknar den årtan när den simmar. Men krickhonan urskiljer sig på klen näbb, grön vingspegel och jämngrå kind med diskret mörkt ögonstreck.

Ungfåglar och hanar som inte har praktdräkt liknar vuxna honor.

Hanar i praktdräkt har brunrött huvud med gröna sidor. Stjärten är klart ljusgul med svart kant, vilket syns på långt håll. På de grå kroppssidorna finns också ett vitt vågrätt streck.

Krickan lyfter lätt och stiger brant. En grupp flygande krickor är tätt formerade och gör ofta tvära kast i flykten.

Krickor återfinns främst i skogsbygd, även om de vid flytten vår och höst kan rasta i öppen mark.

Läten

Hanens läte är en ren och ljus vissling, vilket påminner lite om en larmklocka eller brandvarnare. Honan har ett kväkande, som är ljusare och försiktigare än gräsandens.

Utbredning

Krickan förekommer i hela landet, från kust till fjällens videzon. Huvuddelen av häckningen sker i skogslandskapens mindre och näringsfattiga vatten; bäckar, tjärnar, myrgölar och diken. Därför finns den största delen av stammen från Dalarna och norröver i landet. Totalt uppskattas antalet häckande par i Sverige till omkring 100 000 stycken.

I september och oktober flyttar krickan mot vinterlokaler i Västeuropa. I mars till juni återkommer den sedan till häckningsplatserna.

Ekologi

Krickan lever av mygglarver och insekter i de grunda vatten där den häckar. Under vintern blir det mer av frön och andra växtdelar.

De gräddgula vanligen 8-10 äggen ruvas i omkring 22 dygn. De kläcks i maj till början på juli och ungarna blir flygfärdiga vid cirka sex veckors ålder.

Krickan och människan

Krickan undviker ofta bebyggelse. Men genom att den är talrik och föredrar skogsbygdens småvatten är krickan den vanligaste simanden i de inre delarna av Svealand och Norrland. Att krickan är vacker och skicklig flygare bidrar också till människans uppskattning av den.

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-08 2016-02-25 Markus Olsson